Enligt Britt-Marie Dahlin är det hög tid att anpassa modellen till vår ändrade och alltmer stillasittande livsstil, skriver Svenska Dagbladet. Framför allt måste mängden energi minskas.

–Tre stora potatisar är alldeles för mycket, konstaterar hon.

Det var 1976 då Britt-Marie Dahlin arbetade på Scan som hon kläckte idén till modellen. I dag, 37 år senare, sprider Livsmedelsverket fortfarande den gamla varianten av modellen, även om dne är under omgörning.

Dahlins tankar rimmar väl med Livsmedelsverkets intentioner.

-Vi har redan börjat titta på modellen genom ett stort projekt där vi hjälper vården med hur måltider ska komponeras. Det pågår också en stor nordisk översyn av våra kostråd, säger Åsa Brugård Konde, nutritionist på verket.

Den antas vara klar i höst och därpå kan verket ta ställning till om det ska revidera tallriksmetoden.

-Men man måste ju lägga till att det inte är den tredje potatisen som gjort oss överviktiga, utan glass, läsk, chips och godis.

Mer grönsaker

Enligt Britt-Marie Dahlin bör andelen potatis/ris/pasta minskas till förmån för grönsaker och rotfrukter – mindre energi, mer vitaminer och mineraler. Halva lunchtallriken i skolan ska bestå av grönsaker och rotfrukter och den andra halvan ge energi och protein. I hennes egen modell från 1976 gav hon var sin tredjedel till proteiner, vitaminer/mineraler och energi.

I praktiken fungerar tallriksmetoden så att skolmatsalens personal lägger upp en välbalanserad portion på en tallrik som ska fungera som riktmärke när eleverna själva serverar sig lunch.

Inte problemet

Men Britt-Marie Dahlin står inte oemotsagd.

– Problemen med skollunchen har inte att göra med en potatis mer eller mindre, snarare får barnen för lite energi av den. Man måste få dem att äta mer av allting och utan att stressas. Verkligheten är något helt annat än modeller i nutritionsböcker, säger Annika Unt Widell, legitimerad nutritionist och projektledare vid Skolmatens vänner.

– Jag är ute i skolor nästan varje dag och ser de verkliga problemen då 400 elever ska äta på tio minuter i en alldeles för liten matsal. Bättre skolluncher är en skolledarfråga, bättre kvalitet på maten är kommunens ansvar. Jag vill inte förminska tallriksmodellen men problemen är mycket större än så. Att debattera om två eller tre potatisar vore att sila mygg och svälja elefanter, säger Annika Unt Widell.