Svensk-kurdiska Fadime Sahindal blev endast 26 år. Hon mördas av sin egen far i Uppsala för att hon vägrade att leva efter släktens regler.
Det är kväll den 21 januari 2002. Efter att ha flyttat upp till Östersund, där hon studerar socionomprogrammet, är Fadime Sahindal på tillfälligt besök hemma i Uppsala. I hemlighet hälsar hon på sin syster men hennes far dyker upp och skjuter henne i huvudet med två skott. Uppsala tingsrätt kallar mordet för en ”ren avrättning”.
Pappan döms till livstids fängelse. Han tyckte att hon hade vanhedrat familjen genom att ha ett förhållande med en svensk pojkvän.
Utsatt situation
Fadime Sahindal hade tidigare framträtt i TV och berättat om sin utsatta situation och för att uppmärksamma det hedersrelaterade våldet. Bara två månader innan Fadime Sahindal mördades höll hon ett tal i Sveriges riksdag under ett seminarium om våld mot kvinnor:
”I deras ögon hade jag alltså förvandlats från en fin kurdisk flicka till en uppkäftig hora som trodde att hon var något bara för att hon levde i Sverige. De var tvungna att bevisa för sin omgivning att de kunde hantera problemet, för att bevara sin heder”
Efter mordet startade debatten
Mordet på Fadime Sahindal blev början på en intensiv debatt om hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Först nu började diskussionen kring hedersrelaterat våld och förtryck på allvar.
Susanne Namaani på systerjouren Somaya, som är specialiserad på hedersrelaterat våld och förtryck, menar att det är stor skillnad på debatten 2002 och i dag.
-Förutom att regeringen har gjort olika insatser under de här åren så pratar vi på ett mer nyanserat sätt än vad vi gjorde för tio år sedan. Vi vet att det drabbar män och kvinnor, unga och gamla samt att det är religionslöst, säger Namaani till SVT.
Hedersrelaterat våld fortsätter
Fadime Sahindal har, tillsammans med Pela Atroshi, blivit den främsta symbolen för kampen mot hedersförtrycket och i dag består riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime av sex lokala föreningar runt om i Sverige.
Fadime och Pela är i dag välkända namn för många och i höstas beslutade Uppsala kommun att Fadime Sahindal ska få en park i centrala Uppsala uppkallad efter sig.
Men, trots att uppmärksamheten kring morden på Fadime Sahindal och Pela Atroshi blev stor och trots att det nu har gått tio år sedan Fadime Sahindal mördades så har det hedersrelaterade våldet och förtrycket fortsatt och allt fler unga söker hjälp för hedersvåld.
Det kan handla om alltifrån strikta klädregler och förbud att träffa kompisar till hot, kränkningar och misshandel.
-Hedersrelaterat våld är stort i Sverige i dag och det berör många. Vi vet att det är över 70.000 unga i Sverige som har starka begränsningar i valet av vem dom ska leva med i resten av sina liv. Problematiken är jättestor, säger Susanne Namaani på systerjouren Somaya.
Efterlyser hårdare lagstiftning
Ett uppmärksammat exempel på senare år är mordet 2010 på en 21-årig kvinna i Katrineholm som dödades med 48 knivhugg av sin 62-årige adoptivfar. Mannen erkände mordet och sade att motivet var att återupprätta familjens heder, som han ansåg att kvinnan kränkt bland annat genom en skilsmässa.
Nu efterlyser åklagare, advokater och experter som arbetar med offren en hårdare lagstiftning.
-Den är inte i takt med tiden. Vid hedersbrott är det inte bara en partner som står för våldet, det är ett helt kollektiv, säger Susanne Namaani.
Även advokaten Elisabeth Massi Fritz, som är specialiserad på hedersbrott, vill att hedersbrotten ska föras in i lagstiftningen. Till TT säger hon att hon även vill se att tvångsäktenskap kriminaliseras för att på så sätt markera allvaret kring hedersrelaterat förtryck och våld.
”Det blir vi-och-ni-situationer”
-Om motivet till brottet är att återupprätta hedern är det en försvårande omständighet och då måste det till stränga fängelsestraff som kombineras med utvisning där det går att tillämpa, säger Massi Fritz.
Ofta kan det vara svårt att driva heders- relaterade fall till domstol då till exempel syskon inte vågar prata av rädsla för föräldrarna.
Elisabeth Massi Fritz anser att samhället inte har agerat tillräckligt kraftigt mot hedersrelaterade brott och att det bottnar i en rädsla.
-Man vågar inte ta tag i problematiken. Det handlar om andra kulturer, andra normer, det blir vi-och-ni-situationer. Men är det verkligen bättre att inte göra någonting alls?
Olle Gunn
olle.gunn@svt.se