För att bryta smittkedjor behöver man kartlägga och informera personer som har träffat en smittad person, så att de kan hålla social distans under den eventuella inkubationstiden. Detta kallas för smittspårning och sker redan nu, framförallt i regioner som inte är så hårt drabbade av covid-19.

Tre områden prioriterade

Folkhälsomyndigheten har identifierat tre områden där det är extra viktigt med smittspårning, där man vet att det finns en hög risk för smitta. Dessa är ”hälso- och sjukvård och omsorg”, ”hushållskontakter” det vill säga människor som delar hushåll, och ”andra riskmiljöer för allmänheten”, som tillexempel institutioner, arbetsplatser och sammankomster.

– Inom hälso- och sjukvården och omsorgsverksamhet är det väldigt viktigt att göra en omfattande och väldigt noggrann smittspårning. Och det är också viktigt att ha en noggrann smittspårning i familjer och andra ställen där man vet att smittan sprids ofta. Däremot vid smitta i andra delar av samhället kan man hålla en lite lägre nivå på ambitionen, säger statsepidemiolog Anders Tegnell.

Allmänfarlig sjukdom

Smittskyddslagen säger att den som vet att hen har en allmänfarlig sjukdom är skyldig att informera om smittan till sådana personer som hen kommer i kontakt med, där en beaktansvärd risk för smittöverföring kan uppkomma. Men huvudansvaret för smittspårning ligger på läkaren som ställt diagnosen. Men man kan ta hjälp från individen för att få information om vilka kontakter denna haft.

Om någon blir sjuk på en arbetsplats, bör cheferna informera vidare till dem som arbetat nära den sjuke?

– Nej det är inte de som ska göra det. Det är väldigt viktigt att den personliga integriteten finns kvar. Det här är upp till sjukvården, närsjukvården och individen som varit sjuk ska ge den informationen. Det ska inte komma via några andra vägar, det är viktigt, så att man kan hålla kvar patientsekretesen, säger Anders Tegnell.