Sluta finansiera terrorism, lämna ut personer kopplade PKK/PYD- och Gülenrörelsen och lyft vapensanktioner. Det är några av de krav som Turkiet ställer på Sverige och Finland. Under dagen tvingades Socialdemokraterna offentligt bekräfta att man står bakom avtalet, något som har mött stark kritik från framförallt Vänsterpartiet och Miljöpartiet. 

– Det här är ett väldigt ovanligt avtal, Sverige är inte vant att samarbeta med en stat som har lite demokratiskt tveksamma inslag som Turkiet, säger forskningsledare vid utrikespolitiska Institutet Jan Hallenberg.

– Det viktigaste för Turkiet är att Sverige och Finland har särskilda säkerhetsproblem och att man visar Turkiet att man tar dem på allvar, fortsätter han.

Opreciserade krav kan bli ett problem

I ett dokument på Natos hemsida finns nu hela överenskommelsen mellan de tre länderna utlagd. Något som har väckt uppmärksamhet är att många av kraven är relativt tvetydiga och lämnar stort rum för vidare tolkning. Enligt Michael Sahlin, före detta ambassadör i Ankara och statssekreterare vid Försvarsdepartementet, kan detta bjuda på större problem än vad utrikesdepartementet hävdar.  

Hur stor är risken att man kommer tolka de olika kraven, som exempelvis överlämningslistan, olika från svenskt och turkiskt håll?

– Den risken vill man så klart tona ned, men jag tycker att den risken verkar ganska stor. Det är uppenbart att man har nöjt sig med tvetydighet som ett diplomatiskt medel för att kunna komma överens nu. Men man måste komma ihåg att Turkiet skulle kunna hävda att man inte har sagt sista ordet ännu då beslutet även måste godkännas i det turkiska parlamentet.

Kan man säga något om vem som har fått vika sig? 

– Sverige och Finland är de som har behövt saker och Turkiet har varit den offensiva parten. Det är klart att nu när Turkiet säger sig vara nöjda så frågar man sig om Sverige har vunnit något mer än ett medlemskap i Nato, säger han.