-När man svarar fel känner man sig inkompetent och försöker kompensera det genom att vara trevlig, säger Torun Lindholm, professor i psykologi vid Stockholms universitet, som har genomfört studien.
Ett femtiotal personer fick titta på filmer av en händelse, som ett
rån eller en kidnappning. Därefter har deras svar på frågor om händelsen, sammantaget tusentals utsagor, analyserats genom en särskild statistisk metod.
De som svarar fel uttrycker sig oftare med ord som kan kopplas till värme och optimism. De som svarar rätt låter mer formella.
-Då använder man sig av ord som kan kopplas till makt. Man uttrycker sig mer ämbetsmannamässigt, säger Lindholm.
I tidigare forskning har hon tittat på hur bra människor är på att bedöma om ett vittne ger korrekta uppgifter. Det är ”som att singla slant”, enligt henne.
-Folk är urusla på det. Den här metoden är inte hundraprocentig men mycket bättre, säger hon.
Också erfarna poliser har i studien fått se sig slagna av den statistiska metoden.
-Även om en person inte ljuger minns de ofta fel och vittnens utsagor är en enormt viktig bevisning så det måste kunna bedömas rätt, säger Lindholm.
TT
Fakta: Studien om vittnesmål
• Studien har undersökt skillnader på korrekta och felaktiga, men inte lögnaktiga, påståenden.
• Utifrån tusentals ord som är bedömda genom hur stark koppling de har till olika dimensioner (makt, värme och så vidare) tittar man på vittnenas svar.
• De ord man använder i korrekta svar är mer formella och har koppling till begrepp som har med makt och dominans att göra, (”förbud”, ”rapportera”, ”avvisa”). De ord man använder när man svarar fel är mer informella och har en varmare, mer positiv ton, (”kolla”, ”dynamisk”, ”du”).
• Vittnena uttrycker sig dessutom med fler signaler för osäkerhet när de minns fel. De stakar sig, använder fler ord, hummar och säger ord som ”typ” och ”alltså” oftare.
Källa: Professor Torun Lindholm, Stockholms universitet