En FGM-mätare som mäter blodsockret automatiskt var femte minut. Foto: arkiv

Verkligheten för diabetiker: Var i landet du bor avgör vad du får för hjälp

Uppdaterad
Publicerad

Trots nationella riktlinjer och regionala upphandlingar är det stora skillnader mellan regionerna i landet vad gäller tillgången till tekniska hjälpmedel vid diabetes.

– Det bästa vore om alla hade precis samma möjligheter, säger David Nathanson, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset.

Antalet personer med typ 1-diabetes och typ 2-diabetes ökar och numera har drygt fem procent av Sveriges vuxna befolkning diabetes, enligt Socialstyrelsen.

Samtidigt visar Nationella diabetesregistrets (NDR) statistik från 2018 att en person med typ 1-diabetes i Halland har mycket svårare att få en blodsockermätare i form av CGM eller FGM (se förklaring i faktaruta nedan) – än en person boende i Kronoberg.

– Det handlar om att man har olika upphandlingar beroende på region. Alla diabetiker i Sverige har tillgång till att mäta vävnadssocker och få de pumpar och läkemedel som finns att få tag på. Men vilket typ av hjälpmedel kan dock skilja sig något, säger David Nathanson, överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset samt ordförande i läkarnas specialistförening Svensk Förening för Diabetologi.

Nationella riktlinjer

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska 70 procent av varje regions diabetiker få tillgång till tekniska hjälpmedel. Under 2018 var det endast 13 av 21 regioner som uppnådde den så kallade målnivån, enligt NDR.

Personer med typ 1-diabetes kan få samtliga hjälpmedel, medan en person med typ 2 i speciella fall kan få en FMG-mätare. Normallt sätt, så tillhandahålls dessa genom sjukvården men går att även att köpa dyrt privat.

David Nathanson menar att detta bland annat beror på den regionala styrningen, som han själv inte tycker är den bästa lösningen.

– Jag skulle hellre se att det fanns centrala rekommendationer som ser exakt likadana ut i hela landet. Det bästa vore om alla hade precis samma möjligheter men så är inte riktigt sjukvården organiserad i Sverige, säger han.

LISTA: Skillnader mellan Sveriges regioner i tillgången på tekniska hjälpmedel (2018):

  1. Kronoberg – 81 procent
  2. Gotland – 77 procent
  3. Uppsala – 76 procent
  4. Jönköping – 76 procent
  5. Västra Götaland – 75 procent
  6. Dalarna – 76 procent
  7. Västerbotten – 74 procent
  8. Värmland – 74 procent
  9. Västernorrland – 73 procent
  10. Sörmland – 72 procent
  11. Blekinge – 70 procent
  12. Kalmar – 70 procent
  13. Jämtland – 73 procent
  14. Skåne – 70 procent
  15. Örebro – 70 procent
  16. Stockholm – 68 procent
  17. Gävleborg – 55 procent
  18. Västmanland – 45 procent
  19. Östergötland – 38 procent
  20. Norrbotten – 37 procent
  21. Halland – 31 procent

Källa: Nationella diabetesregistret

Fakta

Vad är diabetes?

Diabetes är ett samlingsnamn för flera kroniska sjukdomar som alla ger för mycket socker i blodet. De vanligaste är typ 1 och typ 2, men också graviditetsdiabetes.

Typ 1-diabetes är delvis en ärftlig sjukdom och utvecklas ofta när man är barn eller i tonåren. Typ 2-diabetes är kommer oftast i vuxen ålder.

Diabetes kallades tidigare för sockersjuka eftersom nivån av socker i blodet är förhöjd.

Insulin är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. Vid typ 1-diabetes har kroppen slutat tillverka insulin helt och du får då för mycket socker i blodet. Vi typ 2-diabetes är insulinproduktionen försvagad.

Källa: Vårdguiden

Ordlista

FGM – Flash glucose monitoring

En sensor placeras på huden, ofta på överarmen. I sensorn finns en tunn slang som sticker in cirka fem millimeter i huden. Där mäts blodsockret var femte minut och värdena lagras i sensorn.

CGM – Continuous glucose monitoring

Även här placeras en sensor på huden på magen. I sensorn finns en tunn slang som sticks in i huden. Det finns också sensorer som injiceras under huden och som byts efter 180 dagar. Blodsockret mäts kontinuerligt och skickas automatiskt till avläsaren.

Insulinpump

En insulinpump har en reservoar med insulin. Från pumpen går en slang in i kroppen, vanligtvis någonstans på buken. Insulinet pumpas in i en jämn ström. På pumpen kan olika inställningar göras för att styra hastigheten, samt ge bolus- och basaldoser med insulin. Pumpen kräver att man mäter blodsockret genom ett stick i fingret eller med FGM/CGM, och anpassar pumpens hastighet efter värdena.

Källa: Allt om diabetes/ Dagens medicin/ Dagens diabetes

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.