Foto: Scanpix

Sex av tio gifta kvinnor byter efternamn

Uppdaterad
Publicerad

Enligt förslaget till ny namnlag blir det tillåtet att bilda dubbelnamn. Det är bra från jämställdhetssynpunkt, anser justitieminister Beatrice Ask. Men varför behåller inte flera kvinnor sitt efternamn när de gifter sig?

Det är betydligt vanligare att kvinnor tar mannens efternamn när de gifter sig än att mannen tar kvinnans. Fler än sex av tio kvinnor tar mannens efternamn vid vigseln.

– Ett viktigt skäl för många är att man vill att hela familjen ska ha samma namn. Man vill markera att man hör ihop, säger Charlotte Hagström, docent i etnologi i Lund.

Hon har undersökt förhållandet mellan namn och identitet och gett ut boken ”Man är vad man heter”.

Tradition

Man kan undra varför mannen i så fall inte lika gärna kan ta kvinnans namn men enligt Charlotte Hagström handlar det mycket om att ansluta sig till en tradition.

 – Men folk tror att traditionen är äldre än den är. Ända till slutet av 1800-talet fick både söner och döttrar faderns namn med tillägget ”son” respektive”dotter”.

Om Lars Jönsson hade en dotter hette hon Larsdotter medan hans son hette Larsson, namn som de behöll när de gifte sig.

Charlotte Hagström påpekar också att det är långt ifrån ovanligt runt om i världen att kvinnan behåller sitt namn när hon gifter sig. Så är det till exempel i Kina, ett land med 1,3 miljarder invånare.

Vanligare att äldre behåller namnet

Traditionen att byta efternamn när man gifter sig är seglivad trots att Sverige 1982 fick en könsneutral namnlag.

– Det är förvånansvärt många som väljer att släppa sitt efternamn och ta mannens, säger Sonja Entzenberg, namnforskare vid Uppsala universitet.

– Och ändå kräver det efter 1982 en aktiv handling att byta namn. Innan dess fick kvinnan automatiskt mannens namn om hon inte ansökte om att behålla sitt efternamn.

Enligt Sonja Entzenberg, som själv bytte efternamn när hon gifte sig, är det vanligare att kvinnan behåller sitt efternamn ju äldre hon är när hon gifter sig. Det gäller särskilt när kvinnan är känd på något sätt under sitt efternamn.

– Det blir mer komplicerat att byta namn ju äldre man är, säger Sonja Entzenberg.

– Om jag gifte mig nu skulle jag inte byta namn, säger hon.

Vem tillhör namnet?

– Frågan är vilken syn vi har på namn. Vem tillhör namnet? Individen eller samhället? säger Charlotte Hagström.

– I exempelvis USA kan man ge sitt barn i stort sett vilket förnamn som helst. Man kan heta både Idaho och Alaska.

Ett exempel i andra änden av skalan är Iran där staten har en lista på godkända förnamn.

–  Sverige har varit liberalt när det gäller vilka namn man får välja. Nu blir vi ännu liberalare, säger Charlotte Hagström.

– Det kan man se som ett tecken på ökad individualism.

Gifta kvinnors efternamn

”Enligt 1920 års giftermålsbalk var kvinnorna tvungna att anta sin makes släkt­namn.

I och med namn­lagen från 1963 blev det möjligt för kvinnan att behålla sitt efter­namn och 1982 fick vi en helt köns­neutral namn­lag.

Först då blev det tillåtet även för mannen att ta hustruns släktnamn.”

Källa: SCB

Fler behåller namnet

År 1983  tog kvinnan vid 87,8 procent av vigslarna mannens efternamn. Motsvarande siffra 2012 var 63,9 procent.  

Vid vigslarna 1983 var andelen där båda behöll sina respektive namn i 7,9 procent. År 2012 var siffran 21,1 procent.

Vid vigslarna 1983 var andelen där mannen tog kvinnans namn 2,1 procent. År 2012 var sifrfran 10,2 procent.

Källa: SCB

Hela statistiken finns här.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.