-Det är förskräckligt, säger Dan Larhammar, som är professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet.

Han är en av landets mest skoningslösa kritiker mot verkningslös alternativmedicin och han uttalar sig om de påståenden som görs i marknadsföringen av växtbaserade läkemedel: ”Skyddar mot akut och kronisk stress”, ”ökar den sexuella lusten och fertilitetsförmågan”, ”skyddar kroppens organ mot både stress och gifter”, för att ta några påståenden om storsäljaren Chisan från internet.

Chisan innehåller bland annat rosenrot och är det mest populära medlet i sin kategori (adaptogener). Lösningen säljs i Sverige för cirka 30 miljoner kronor årligen.

Illa gjorda

Larhammar och hans kollegor har dammsugit den vetenskapliga litteraturen efter studier på preparat med just rosenrot.

-De studier som är gjorda på människor är nästan alltid väldigt illa gjorda. Dessutom drar forskarna överdrivna slutsatser som inte har stöd i studierna. Det finns välgjorda studier också men de visar ingen skillnad i effekt jämfört med placebo, säger Dan Larhammar.

Enligt EU-regler ska läkemedel med växtdelar som aktiva substanser klassas i två grupper: Den ena klassas som traditionellt använda växtbaserade läkemedel, den andra som välanvända växtbaserade läkemedel. Skillnaden är medlets dokumenterade effekt. Kan inte tillverkaren visa vetenskapligt underlag som stödjer att medlet har större effekt än verkningslös substans (placebo) så hamnar det i kategorin traditionellt använda.

”Sådant får man inte påstå!”

Läkemedelsverket godkände de första preparaten enligt de nya reglerna strax före årsskiftet 2009. I dag finns sju produkter på listan. Alla utom två klassas som traditionellt använda – alltså utan vetenskapligt visad effekt. Reklam får därför inte innehålla vilka påståenden som helst om exempelvis Chisan och de närbesläktade Chisandra (med fjärilsranka och rysk rot) och Arctic root (rosenrot) som alla används vid ”nedsatt prestationsförmåga”.

Ragnhild Johnsson, utredare vid Läkemedelsverkets inspektionsenhet, underkänner de löftesrika säljargument om preparaten som TT redovisar från diverse försäljningssidor på internet.

-Sådant får man inte påstå! Det är jättetydligt i läkemedelslagen vad man får säga. Generellt få man över huvud taget inte göra påståenden om läkemedel, om de inte har stöd i produktresumén, säger Ragnhild Johnsson.

Tandlöst mot nätet

Läkemedelsverket spänner musklerna mot företagen så gott det nu går. Hittills har myndigheten legat lågt för att ge tillverkarna möjlighet att tona ned marknadsföringen enligt reglerna. Men just när det gäller Chisan har Läkemedelsverket tagit upp en diskussion om marknadsföringen i en tidningsannons.

När det gäller marknadsföring på nätet står dock Läkemedelsverket tandlösa.

-Det är ju jättesvårt! Vi har inte alltid möjlighet att få fram vem som är ansvarig bakom en sida. Och då kan vi ju inte göra någonting, säger Ragnhild Johnsson.

Övertramp förekommer

Branschföreträdaren Georg Wikman, vd för Svenska Örtmedicinska institutet med bland annat preparat med rosenrot i portföljen, håller med om att reklamen i bland gör övertramp.

-Sånt händer med allt som blir populärt. Tyvärr är det ett fenomen, som också genereras av medierna. Man vill ju gärna tro att någonting har effekt – och så vill olika aktörer sälja också, säger Georg Wikman.

Han håller inte med Dan Larhammar och Läkemedelsverket om att rosenrot och andra adaptogener inte skulle ha vetenskapligt visad effekt.

-Överförenklat kan man säga att de stärker cellernas inbyggda system mot stress. Den mest dramatiska effekten ser man i djurförsök men vi har intressanta resultat i studier på människa också, säger Wikman.

Prata med doktorn

Så vad ska folk tro? Blir man piggare och starkare av mirakelrötterna eller inte?

-När det gäller rosenrot ska de inte tro ett dugg, för det där är fel, säger Dan Larhammar.

Georg Wikman, å sin sida, tycker att folk ska strunta vilken grupp ett läkemedel tillhör om man upplever att det ger effekt.

Ragnhild Johnsson på Läkemedelsverket pekar på en annan viktig åtgärd för konsumenter, och det är att man alltid måste prata med sin doktor, så att inte olika läkemedel krockar med obehagliga biverkningar som följd.

TT