Det första samtalet ringde han vid tiotiden på förmiddagen. Då handlade det om att klargöra att ansvaret låg hos UD. Sedan följde ytterligare två samtal.

Det berättade han för Katastrofkommissionen.

Det var bara en saksom störde bilden: att Hans Dahlgren inte sade sig ha talat med Lars Danielsson den aktuella dagen.

Och han var ganska säker på sin sak.

De uppgifter som de båda topptjänstemännen, statsministerns och utrikesministerns närmaste män, lämnade till Katastrofkommissionen när de hördes av denna under våren 2005 är inte förenliga.

Uppgift står mot uppgift

Detta blev tydligt när kommissionen lade fram sin rapport, den 1 december 2005.

De båda pressades hårt av journalister, och reagerade olika.

Hans Dahlgren meddelade kortfattat att han stod fast vid sin minnesbild och inlät sig inte i vidare diskussioner.

-Uppgift står mot uppgift och jag säger inget mer om det.

Backade efter några dagar

Även Lars Danielsson stod först fast vid sin åsikt.

-Jag sökte honom några gånger och vi talades vid någon eller några gånger under dagen, sade han till Rapport den 2 december, alltså dagen efter att kommissionen presenterat sin rapport.

Men efter ytterligare några dagar backade Danielsson

Den 9 december sade han sig vara osäker på om han alls ringt kabinettssekreteraren.

-Man ska alltid, i sådana här lägen, vara självkritisk och titta efter noga. Är det så att jag, i den här frågan minns fel, vi håller på att verifiera våra minnesbilder sade han vid en presskonferens.

På direkt fråga om han kunde minnas fel svarade dock Danielsson även vid detta tillfälle undvikande.

-Jag vill inte föregripa, vi tittar efter nu, jag har efter bästa förmåga sagt till kommissionen då i mars vad som var min minnesbild då men i sådana här lägen när det finns olika uppgifter så är det självklart att man måste titta igen och se finns det något i den här saken som gör att jag inte minns korrekt, det måste man givetvis.

”En precis och noggrann person”

Hans Dahlgren fortsatte att stå fast vid sin uppfattning, och den 12 december sade Danielsson, utan att medge att han själv skulle ha lämnat felaktiga uppgifter, att Dahlgren är en ”precis och noggrann person” och att han därför inte hade anledning att ifrågasätta dennes uppgifter.

– Jag har konstaterat att vi har olika minnesbilder och jag tror inte att vi kan komma längre än så i att utreda den här frågan.

Persson griper in

I detta läge gick även statsministern in i debatten. Om Danielsson lämnat felaktiga uppgifter ”har vi en allvarlig kris för förtroendet” sade Göran Persson.

Persson betonade dock att han framför allt syftade på den information som Danielsson lämnat till honom under Annandagen, snarare än uppgifter till Katastrofkommissionen.

Varför är det viktigt?

Varför är det nu överhuvudtaget intressant vem som ringde vem?

Frågan har två aspekter. Den ena är ansvaret för (den bristfälliga) krisberedskapen. Till kommissionen sade Danielsson att det första samtalet handlade om att klargöra att det vad UD som hade ansvaret.

Om detta var klart, och tydligt utsagt, redan på förmiddagen den 26 december, är det främst mot UD som kritiken ska riktas.

Men om det inte var tydligt, om det är oklart vem som bär ansvaret för vad i det svenska regeringsmaskineriet, då riktas uppmärksamheten naturligtvis i högre grad mot den som har det yttersta ansvaret – statsministern.

Vem kan man lita på?

Den andra aspekten rör de båda tjänstemännen själva. Om det kan visas att en av regeringens högsta tjänstemän faktiskt har givit felaktig information till den kommission som skulle utreda hanteringen av en av de värsta katastroferna i svensk samtidshistoria, då är det naturligtvis ytterst allvarligt, även om det inte handlar om några medvetna lögner.

Den frågan ligger något vid sidan av fokus för konstitutionsutskottet, men är givetvis av största intresse för landets medborgare: vem kan man lita på?

Fick Persson veta?

De två aspekterna sammanfaller också på en punkt. Eftersom Lars Danielsson som Göran Perssons närmaste man hade ansvaret för att hålla statsministern uppdaterad om läget, skapar oklarheten kring Danielssons uppgifter en motsvarande osäkerhet kring vilken information som landets statsminister egentligen fick i detta allvarliga läge.

Det var också en fråga som stod i centrum av KU-utfrågningen; om nu Danielsson redan på morgonen fick information från försvarsdepartementet om ett allvarligt krisläge med många svenskar inblandade, lämnade han den informationen vidare?

Gjorde han det inte, så har han – med KU-ordförandens ord efter utfrågningen – begått ”nästan tjänstefel”.

Och om han gjorde det, men statsministern ändå inte reagerade, då har Persson ett antal mycket svåra frågor i ämnet att besvara.

Torbjörn Jacobsson

SVT Text & Webb