Statsminister Ulf Kristersson (M) har investerat hela sitt politiska kapital i samarbetet med Sverigedemokraterna. Det har säkrat en majoritet åt honom i riksdagen och gjort honom själv till statsminister.

Ska han ro detta projekt i hamn behöver han ha en fortsatt god relation med SD. Sannolikt är detta huvudförklaringen till hans förhållandevis milda reaktioner på Jessica Stegruds anmärkningsvärda uttalande på sociala medier om Fredrik Reinfeldt.

Kristersson mildare än Strömmer

I stället är det justitieminister Gunnar Strömmer som tydligast tagit avstånd från Stegruds uttalanden. Och hennes uttalanden är uppseendeväckande på flera sätt. Hon gör dem omedelbart efter ett blodigt terrordåd där två svenskar mister livet och angriper Ulf Kristerssons företrädare som statsminister, samtidigt som denna kritik också träffar Kristersson. Han satt i Reinfeldts regering, och är delansvarig för de beslut som fattas och den politik som fördes då.

Trots detta har statsministerns reaktioner inte varit särskilt upprörda. Han nöjde sig med att på en presskonferens konstatera att de var olämpliga och framhöll att varje parti ansvarar för sina egna företrädare.

Vill vara ”vuxne i rummet”

Längre än så ville han inte gå. En förklaring kan vara att de åsikter som Stegrud gett uttryck för, det vill säga kritiken mot Reinfeldts invandringspolitik, också delas av flera inom dagens upplaga av Moderaterna. En annan är att Kristersson också försöker uppträda som ”den vuxne i rummet”, som han länge talat om. Men risken är i stället att han framstår som undfallande och svag.

Visserligen ligger det inte i Ulf Kristerssons intresse att medverka till en omfattande konflikt med regeringens största stödparti. Det skulle hota hela regeringens existens. Men för att bibehålla statsministerämbetets auktoritet krävs ibland tydlighet och tyngd.

Det är inte första gången Ulf Kristersson uttalar sig förhållandevis milt om uppmärksammade uttalanden från enskilda SD-företrädare. När justitieutskottets ordförande Richard Jomshof uppmanade till fortsatt koranbränning gick det stick i stäv med statsministerns egen uppmaning om besinning. Och när statsministern och talmannen deltog i sommarens Pride anklagades de av SD-ledamoten Björn Söder för att legitimera pedofili. Trots att Tidöavtalet faktiskt innehåller skrivningar om att partierna ska ”tala respektfullt om varandras företrädare”.

Enskilda SD-uttalande kan skada

Uttalandena av enskilda SD-företrädare riskerar också att skada Moderaterna i nästa valrörelse. Förflyttningen åt höger har visserligen gett fler väljare utanför storstäderna och samarbetet med SD har säkrat regeringsmakten denna mandatperiod.

Men den moderata partiledningen är orolig över den långsiktiga utvecklingen. I flera val i rad har Moderaterna tappat kvinnliga väljare och väljare i storstäderna. Det är väljare som förmodas luta mer åt liberalism än åt konservatism och som antingen skrämts bort av högersvängen eller av samarbetet med SD, eller både och.

Uppmärksamheten kring enskilda SD-företrädares uttalanden och statsministerns ovilja att tydligt markera gränser mot dessa lär inte underlätta att vinna tillbaka dessa väljare.