Att fd statsråd har svårt att känna entusiasm inför det föga glamorösa uppdraget som riksdagsledamot i opposition är inget nytt. Det har hänt förr.

Vissa löser det som Thomas Bodström som sitter kvar men samtidigt har ett jobb vid sidan av (han startar advokatbyrå).

Men Ulrica Messing valde att lämna sitt riksdagsuppdrag helt. Skillnaden är förmodligen dels Messings något mer komplicerade privata situation dels att hon varit heltidspolitiker betydligt längre.

Vill ha chansen bli statsråd

Det enda i hennes förklaring som inte lät helt övertygande var förklaringen till att hon sitter kvar som ledamot i partistyrelsen och verkställande utskottet. Det berodde på att hon ju är kongressvald till de uppdragen och hon tänker sitta kvar mandattiden ut, var ett av skälen. Men om respekten mot väljare som valt henne till ett uppdrag var så stark, så kan man fråga sig varför väljarnas val i ett demokratiskt val är mindre att respektera än socialdemokratiska kongressombuds uppdrag.

Förklaringen till att Ulrica Messing sitter kvar är naturligtvis att hon vill ha en fot kvar i politiken. Hon vill ha chansen att bli statsråd på nytt, om socialdemokraterna vinner nästa val.

Diger pension

Hon bestred på presskonferensen emfatiskt att hon nu skulle leva på sin statsrådspension, drygt 49.000 kr/mån. Frågan är om det är möjligt. Hon har begärt statsrådspension och fått den beviljad. Mona Sahlin hävdade att det beslutet måste aktiveras för att pengar ska betalas ut. Det är inte det besked som Statens Pensionverk ger.

Ulrica Messing ska inom kort uppge vilken inkomst hon räknar med att ha. Om den överstiger pensionen med råge blir det ingen pension. Men hon kan tjäna en miljon kronor om året och ändå ha rätt att få ut 344 kr/mån. Vägrar hon kvittera ut pensionen, sätter SPV in pengarna på ett särskilt konto, ifall hon senare ändrar sig och vill ha ut pengarna.

K-G Bergström, inrikespolitisk kommentator, Rapport