”Vi tvingades klä av oss nakna och gå runt i en ring, medan de valde ut vem de ville ha” säger Meate Namizata. Foto: SVT

Krönika: I skuggan av Libyen

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Jag träffade ungdomarna i den fattiga stadsdelen Abobo här i Abidjan i Elfenbenskusten. De var tre stycken – två killar och en tjej. Fast de nyss fyllt tjugo år har de varit med om saker som ingen borde få uppleva. Sett saker som ingen borde behöva se. Tortyren och våldtäkterna och människohandeln i Libyen hade satt sina spår.

Johan Ripås

Afrikakorrespondent

Meate Namizata sa att hon inte blivit våldtagen. Att hon bar på ett spädbarn, som grät varje gång de försökte. Kanske var det så, kanske ville hon inte berätta. 

– Alla andra blev våldtagna. Vi tvingades klä av oss nakna och gå runt i en ring, medan de valde ut vem de ville ha, berättade hon.

Ett möte mellan EU och Afrikanska Unionen som hålls precis efter avslöjanden om slavhandel i Libyen var tvunget att domineras av rapporterna om övergreppen. Frankrikes president Emmanuel Macron kallade till krismöte och förklarade att någon typ av insats kommer att ske de närmaste dagarna redan.

Hur exakt denna insats kommer se ut är något oklart. Men det handlar om att aktivt gå in och stoppa förövarna. Ställa dem till svars.

Huvudsaklig flyktväg

Libyen är den huvudsakliga vägen för människor som flyr eller vill söka en bättre framtid i Europa. Men den absoluta majoriteten av migranter söker sig mellan olika afrikanska länder. Elfenbenskusten har miljoner människor från grannländer som kommit för att arbeta. Inte sällan på någon av landets många kakao-odlingar. 

Afrikas länder är mycket olika och är i olika stadier i den ekonomiska utvecklingen. Men gemensamt för alla är den stora andelen unga i befolkningen. Det var också fokuset för toppmötet här i Abidjan.

Denna unga befolkning ska bygga kontinenten och EU har beslutat att gå in med ett investeringspaket på 44 miljarder euro.

Hellre investeringar än bistånd

Det är ett välkommet besked. Afrikas ledare vill hellre prata om investeringar än om bistånd. En sådan stor grupp unga utgör ett gyllene tillfälle för ett gigantiskt uppsving på kontinenten.

Detta tillfälle måste Afrikas länder ta tillvara, annars kommer kraften hos den unga befolkningen att riktas mot något annat. Risken är då stor för social oro och instabilitet.

För ungdomarna jag träffade i Abobo handlar det om att försöka läka såren och gå vidare. Meate Namizata har fortfarande mardrömmar. Jag har mött unga kvinnor som kidnappats av Boko Haram, unga kvinnor som vanställts av Joseph Konys armé och unga kvinnor som våldtagits av väpnade grupper i östra Kongo.

Något har ersatts med likgiltighet

Det var något i Meate Namizatas blick som jag kände igen från de andra unga kvinnorna. Det är som om något tagits ifrån dem. Och ersatts med likgiltighet. 

Jag hoppas att jag tolkade henne fel. Att hon kanske var trött. Att hon hade en dålig dag. Att hon istället får bli en del av den unga kraften som ska bygga Afrika. 

Att det inte togs ifrån henne. 

Där i Libyens öken. 

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.