Det är på beslut av EU som Livsmedelsverket nu i två år, i samarbete med kommuner, skickat ett urval av svenska olivoljor för att testas på ett ackrediterat laboratorium. Där har oljorna genomgått kemiska, fysikaliska och organoleptiska (alltså lukt och smak) analyser.
Alla de 21 oljor som testats under 2018 och 2019 säljs som extra jungfruolja – den högsta standarden. Men Livsmedelsverkets analys visar att 17 av dem inte når upp till kraven, utan istället borde kallas jungfruolivolja. I två fall var standarden ännu lägre – bomolja.
Bomolja kallas på italienska ”lampante” eftersom oljan är gjord på de sämsta oliverna och därför bara anses vara tjänlig som lampolja. Sådan olja får inte säljas till konsumenter utan att först renas.
Svårt för konsumenten att bedöma kvaliteten
Olivolja är en notoriskt fuskdrabbad produkt. I ett reportage i tidskriften Filter från 2018 citeras en italiensk politiker om att hemliga underrättelserapporter gör gällande att bara 16% av den extra jungfruolja som marknadsförs som italiensk faktiskt kommer från Italien.
En anledning till att det fuskas så mycket med olivolja, både vad gäller ursprungsmärkning och kvalitet, är att det kan vara mycket svårt för konsumenten att märka av att det fuskats med produkten. Eftersom konsumenter dessutom är beredda att betala extra för olja av den högsta kvaliteten finns det mycket pengar att tjäna på fusket.
- Så det som händer är att konsumenten kan bli lurad – du betalar för något du inte får, du får något med lägre kvalitet, säger Aron Lindén på Livsmedelsverket.