– Hon var en viktig person som gjorde mycket för att värva kvinnorna till kvinnlig rösträtt, säger författaren Jane Betts, som skrivit boken ”Augusta Tonning: ett liv – en röst”.

Augusta Tonning (1857-1932) var en av demokratiaktivisterna i den flera decennier långa kampen. Hon var engagerad i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), reste runt i Sverige och höll brandtal för att elda på engagemanget för rösträtten. I sitt hem Villa Solvik i Bökevik utanför Ronneby tog hon också emot besökare och anordnade politiska möten.

– Hon byggde Villa Solvik. Det skulle vara ett hem för utarbetade suffragetter hade hon tänkt sig, säger Jane Betts.

Mäktiga motståndare

Augusta Tonning utmanade mäktiga motståndare. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det många bland de styrande och i samhället som motarbetade kvinnlig rösträtt.

Men den flera decennier långa kampen gav resultat. I september 1921 fick både kvinnor och män gå och rösta för första gången.

Grundlagsändringar

Sverige var sista land i Skandinavien att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor. Det skedde flera år senare än Norge, Finland och Danmark.

Kampen för kvinnlig rösträtt tog ordentlig fart i Sverige under början av 1900-talet. Det dröjde dock till 1918 innan riksdagen röstade för att införa rösträtt för kvinnor – till att börja med i de kommunala valen. För att verkligen genomföra en allmän rösträttsreform krävdes dock en grundlagsändring.

Den 24 maj 1919 fattade riksdagen därför det första av två grundlagsändrande beslut för att möjliggöra kvinnlig rösträtt. Beslutet togs som en inteckning på att rösträttsreformen var i hamn.

Två år senare, i januari 1921, fattade riksdagen det andra och bekräftande grundlagsändringsbeslutet vilket gav kvinnor rösträtt i praktiken. På hösten samma år genomfördes det första riksdagsvalet i vilket kvinnor kunde delta.