För ganska exakt två år sedan hittades 28-åriga Helena död. Hon hade tagit sitt liv. Kvar lämnades familj och vänner med en sorg som är svår att beskriva.

– När jag får frågan vem som är min barndomshjälte så svarar jag alltid Helena. Det var något speciellt att alltid ha henne som sin ledare i hela tonåren och barndomen, berättar lillasyster Nadja Köppe, 21 år.

En konstnärssjäl

Hon var 19 år när storasystern tog sitt liv, efter att hon mått dåligt under en längre tid. Nadja Köppe väljer nu att berätta om sin syster, eftersom hon vill bryta tabut kring självmord.

– Vi visste att hon hade haft två tuffa år innan hon tog livet av sig. Det kändes som att det inte spelade någon roll vad man sa, för att hon ändå inte ville. Men i dag kan jag se det lite annorlunda, att hon faktiskt var sjuk och hade en psykisk sjukdom som hon inte visste hur hon skulle leva med.

Hon beskriver Helena som en glad person som alltid skulle vara rolig och imitera olika röster. Men det fanns också ett mörker hos storasystern, som man ibland kunde se i de bilder hon målade.

– Hon var en konstnärssjäl. Hon kunde få ner sina känslor i bild. Vissa blir man glad, medan andra är mörkare och man ser att hon hade mycket tankar om livet och döden, säger Nadja Köppe.

Minns sista mötet

Sista dagen Nadja Köppe träffade sin syster var en onsdag – fyra dagar senare var hon död. Hon minns tydligt sista mötet.

– Hon följde med mig ut och vi satt och pratade. Jag var inte så mottaglig för de känslor hon visade mig. Jag undrar om hon visste att det var sista gången vi skulle ses. Det visste ju inte jag. Men innan jag hoppade in i bilen så sa hon att hon älskade mig. Det är fint att få bekräftat att hon älskade mig in i det sista.