I Timrå kommun, i ett extrarum hos sin bror Kenneth bodde 38-åringen innan brandattentatet mot Ljusdals kommunhus. Det var Kenneth som fick ta han om sin storebror när ingen annan gjorde det.
– Enerverande, påfrestande… men det är ju brorsan.
Tycker du att man lägger för mycket ansvar på anhöriga?
– Till viss del. Det finns saker och ting som vi inte kan göra något åt, medicinering och så vidare. Där är läkare de enda som kan hjälpa, säger Kenneth.
Ville åka fast för att få vård
Kenneths bror har varit sjuk i schizofreni i flera år. Det uppger han också själv i polisförhören efter branden. Efter att ha hamnat på ett behandlingshem i våras där hans schizofrenimedicin togs ifrån honom har problemen eskalerat. Först småbrott, och när han inte greps, värre och värre saker. Enligt Kenneth var det för att få hamna under tvångsvård som hans bror begick brotten. Brodern upplevde att han inte fick vård när han sökte frivilligt.
– Det började med små brott, snatterier. Sedan någon brand och hot mot tjänstemän. Han har anmält sig själv för brott som han inte begått. Han provade till och med att hota politiker men inget hände. Nästa steg är ju mord, säger Kenneth.
”Har inte fått något larm”
Trots att 38-åringen bott hos sin bror i Timrå kommun sedan i maj och varit skriven där har inte vården flyttats över från psykiatrin i Gävleborg till Västernorrland. Familjen menar att de tryckt på länge för att han ska få den vården, men först två dagar innan branden fick psykiatrin i Sundsvall remissen från Gävleborg och på så kort tid hinner man inte göra någonting.
– Vi, som den mottagande vårdgivaren, kan ju inte veta om det kommer en patient från en annan vårdgivare. Det är den avsändande vårdgivaren som måste ta kontakten, säger Kristina Mårtensson, verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Sundsvall.
Hon säger att de inte kan hinna göra något när de precis fått remissen. Men hade de vetat om det tidigare hade de kallat mannen till ett besök.
– Det här är en patientgrupp som vi är mån om och vi tar på största allvar om vi får ett larm från en anhörig, men det har vi inte fått i det här läget, säger Kristina Mårtensson.
Tog lång tid att skicka remissen
Varför det tagit från maj i år tills två dagar innan branden innan psykiatrin i Sundsvall fick en remiss från psykiatrin i Gävleborg, det är oklart eftersom det råder patientsekretess. Men det kan bero på flera orsaker enligt enligt Elin Rosengren, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin, Region Gävleborg
– Den ena är att vi inte fått reda på att patienten flyttar, den andra kan vara att patienten inte tagit emot vården men säger något annat till närstående, den tredje kan vara att vården har brustit eller blivit för långsam, det är svårt att spekulera i, säger Elin Rosengren.
I det här fallet är det ju en person som själv har velat ha vård.
– Jag tycker att det är jättebeklagligt att patienten ser det på det här sättet och inte upplever att man får rätt insatser. Vi vill göra så bra vi kan för våra patienter och känner man att det här brister vill jag att man ringer antingen enhetens chef eller till mig så får vi hjälpas åt och lösa problemet, säger Elin Rosengren.
”Han har kompisar i samma situation”
Kenneth beskriver sin bror som en snäll person som far illa av sin sjukdom. Han säger att brodern hör röster hela tiden och att det är därför han fnissar och pratar för sig själv, inte för att han vill någon något ont. Han tycker att det är skönt att hans bror nu får hjälp.
– Nu får han ju hjälp, nu är de ju så illa tvungna. Det är ju bra att han hamnade där han hamnade, men det är fel att det behövde gå så långt. Jag vet att han drar sig till samma grupper. Av någon anledning lyckas de hitta varandra. Han har kompisar som är i samma situation. Gör de ingenting är det ju fler som kommer att göra samma sak. Det är dags att börja se över det här om man inte vill ha fler bränder, säger Kenneth.