När Sonja Ericsson gifte sig med Carl-Johan Ericsson på 1959 gifte hon in sig i en familj som ägt gården Gästgivars i Vallsta i flera hundra år. Gästgivars var Carl-Johans farmor och farfars gård och ingen i familjen Ericsson har bott där efter farföräldrarna, sedan 40-talet.

Det mest värdefulla är obebott

Sedan 50-talet har hemslöjdsföreningen huserat i ett av husen på gården, det som har högst kulturhistoriskt värde i dag. I det andra huset har ägarna, Carl-Johan och hans två syskon med familjer, gjort i ordning två lägenheter, en på bottenvåningen och en på ovanvåningen.

– Jag hoppas att de får bo kvar. De är konstnärer och hantverkare. De hör ihop med huset, säger Sonja Ericsson.

Familjemedlemmarna som har ärvt gården är utspridda i Sverige. Sonja har alltid bott närmast, så hon har tagit hand om huset, ekonomin och allt underhåll som har behövts göras. Nu har hon fyllt 86. De andra delägarna är inte intresserade av att ta över driften så nu ska gården säljas.

Stolt ägare

I det obebodda huset är rummen på ovanvåningen dekorerade med schablonmålade tapeter från 1830-talet. Mönstret från ett av rummen blev redan på 1960-talet en känd och uppskattad tapet, ”Gästgivars”, som finns i många hem i dag.

Har du den hemma med?

– Jajamän! Vi hade den i hallen när vi bodde i huset. Den finns på flera platser i lägenheterna på gården och nu när jag bor i en lägenhet i Bollnäs har jag den i hallen med. Man vill ju ha den i ett rum där man inte hänger tavlor över den, säger Sonja Ericsson.

Är du stolt över den här gården?

– Ja, väldigt. Det är mitt andra hem. Jag pratar gärna om att vi har den, säger Sonja Ericsson.

Men nu ska den alltså säljas.

– Nyckeln till fäbodvallen är flera decimeter lång. Jag tycker att den är så fin så jag har den på väggen hemma. Men den får jag släppa nu.