– Jag tycker det är extra intressant att den här utställningen är på ett gammalt fängelse, säger Ulf Ivar Nilsson. För det är många satirtecknare i världen som sitter i fängelse. Det är ofarligt att rita gubbar i Sverige, men i andra länder kan det hända vad som helst om man ger sig på makthavarna.

Att satir- och skämtteckningar kan väcka känslor och vrede har vi sett de senaste åren: attentaten mot franska Charlie Hebdo 2015, och sedan Lars Vilks ritade Muhammed som rondellhund har han varit tvungen att ha livvakter dygnet runt. Ännu har inte Ulf Ivar Nilssons teckningar väckt så starka känslor, men hans kommenterande bilder är precis som alla andra en avstämning av samtiden.

– Om man följer med i nyhetsflödet så hittar man saker som ligger i tiden på något vis. Det är viktigare för mig att kommentera saker som ligger i tiden än det som hände i går. På något sätt är teckningen en debattartikel du klarar av på fem sekunder.

Totalt har Ulf Ivar Nilsson ritat 4 109 teckningar sedan starten 1966, av dem visas ungefär 160 på Fängelsemuseet i Gävle. Och många av dem är lokala kommentarer, som kanske inte utlöst terrorhandlingar, men som ändå väckt väldigt starka känslor.

Mest uppmärksammad – en surgubbe

– Den teckning som blivit mest uppmärksammad är en jag gjorde på 1980-talet, säger Ulf Ivar Nilsson. Det var när Gävle kommun skickade sina chefer på charmkurs. Då ritade jag en gubbe som säger: ”Jag behöver inte gå på någon jävla charmkurs!! Jag har en positiv inställning till alla idioter som kommer hit och gnäller”.

– Den har Aftobladet utnämnd till Sveriges mest kopierade teckning, det här var ju före internet, så det är alltså kopiatorkopierade man menar. Som hamnade på kylskåp och jobb och sånt. Det han jag ju ingen aning om när jag gjorde den.

Hur ser framtiden ut för skämt- och satirteckningen tror du?

– Det har ju hårdnat den senast tiden, med tanke på attentaten i Paris och med rasism, så det känns angelägnare att vara tecknare idag än det gjorde för 50 år sedan.