Ursprungligen kommer musikfestivalen med den kristna profilen från Jönköping och det är fortfarande där som det stora arbetet görs. Sedan 1999 har platsen varit i Halland och genom åren har man haft besök av internationella akter som Switchfoot, Stryper och Kirk Franklin, men även svenska namn som, inte sällan är kända från Mello-sammanhang. Exempel är Carola, Sanna Nielsen och Danny Saucedo. Ändå har festivalen varit relativt okänd bland hallänningarna. 

– Många som har med festivalen att göra kommer från Småland, där många känner till oss. Vi har absolut ett jobb att göra i Halland, även om lokalmedia och Destination Halmstad fått upp ögonen för oss de senaste åren, säger Andreas Joakimson, projektledare.

”Vill bara få budgeten att gå ihop”

Mycket har hänt sedan starten i slutet av 90-talet. För några år sedan byggdes ytterligare en konsertlokal för att kunna ta in fler band. Men det krävs en stor del ideellt arbete för att satsa framåt.  

– Vi är inget vinstdrivande företag, utan har egentligen en nollbudget. Det är nog en anledning till att vi överlever. Vi vill bara få budgeten att gå ihop. 

Hur har ni då råd med, låt oss säga, de amerikanska akterna? 

– Det är en utmaning. En viktig del är att vi samarbetar med en norsk festival som gör att vi kan halvera flygkostnaderna. Hade inte de funnits så hade vi haft svårt att greja det. I år har vi 10 samarbetskonserter. 

Vilka är de största ögonblicken i festivalens historia?

– Svårt att säga. 2007 hade vi en gospellegendar som heter Andrae Crouch här. Det var maffigt och det kom riktigt mycket folk. När Switchfoot var här 2012 var det som att vi gick upp en nivå som vi lyckats hålla i. Det var en milstolpe.

Har ni haft år då det varit tyngre? 

– För tio år sedan omkom två festivaldeltagare i en bilolycka när de var utanför festivalområdet. Det var en tragisk händelse som präglade hela festivalen. Samtidigt blev det en väldigt tajt stämning bland både deltagare och artister. Det var ett speciellt år som sitter kvar.  

I vilken skepnad kommer festivalen vara om 20 år? 

– Jätteintressant. Festivaler är en slags levande mekanism som förändras. Jag hoppas att nya personer tar vid och att vi kan vara kvar. Jag hoppas att vi kan vara starkare och har en tydligare lokal profil, avslutar Andreas Joakimson.