Hur kan du vara brandman? Det är en typ av fråga som Nina Israelsson och Anna Fredriksson har fått när de berättat att de är brandmän. Foto: SVT

Vanligaste frågan de får som kvinnliga brandmän

Uppdaterad
Publicerad

Hur kan du som är så liten orka vara brandman? Det är en typ av frågor som Nina Israelsson och Anna Fredriksson har fått som kvinnliga brandmän. Båda jobbar de på den räddningstjänst som har störst andel kvinnliga brandmän i Halland.

När Nina Israelsson började som deltidsbrandman här på brandstationen i Hyltebruk för fem år sedan fanns det inte ens ett omklädningsrum för damer där de kunde duscha och byta om efter utryckning.

– Nu har det byggts om så att vi har ett eget omklädningsrum med dusch och bastu, berättar hon.

I dag har hon flera kvinnliga kollegor och Hylte kommun har i dag Hallands högsta kvinnliga representation i räddningstjänsten, vilket vi berättade om tidigare i veckan.

Fem procent är kvinnor

I hela landet är i genomsnitt var tjugonde brandman i utryckningstjänst kvinna. På brandstationen i Hyltebruk är sex av 32 kvinnor.

Anna Fredriksson började på samma station strax efter Nina. Hon det senaste året också vikarierat som heltidsbrandman i Varberg och Falkenberg. Där finns ett uttalat mål om att ha minst 25 procent kvinnor i jour år 2025, i dag är man en bra bit från målet.

Varför tror du att det inte är fler kvinnor som i yrket?

– Jag tror att många tror inte att de ska klara av det. Att det ska vara för tufft. Sedan är det ju intresset med, många tror nog att det bara är att släcka bränder, men så är det ju inte, säger Anna Fredriksson.

Inte styrkan i fokus

Både Anna och Nina poängterar att brandmannayrket inte handlar så mycket om att vara stark.

– Vi jobbar ju aldrig ensamma, utan är alltid minst två, säger Anna.

– Att vara kvinna i räddnignstjänsten har sina fördelar också, speciellt vid en trafikolycka. en stor och stark karl tar hellre klippverktygen, medan vi som vi kvinnor går in i bilen där det är trångt, säger Nina Israelsson.

”De tassade på tårna”

Varken Anna eller Nina tycker sig ha haft problem med att komma in i den manliga gemenskapen eller att de utsatts för någon överdriven grabbighet. Kanske snarare tvärtom i början.

– Nu har karlarna blivit mer bekväma, men i början var det lite som att de tassade på tårna, minns Nina och drar ett exempel vid ombyten till brandkläder.

– Det var vissa karlar som inte visste vart de skulle vända sig när de bytte om. De blev rädda för att jag skulle uppleva det som kränkande om de stod mot mitt håll. Och då blev det istället att de vände sig bort och kom på fel sida när de skulle nå sina kläder.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.