Foto: TT

Vikvalar – en ovanlig syn

Uppdaterad
Publicerad

Det är inte varje dag som en vikval siktas på västkusten, men någon gång om året händer det.

– Man måste ha en himla tur, säger Kennet Lundin, marinbiolog vid Göteborgs Naturhistoriska museum.

Senast det hände var i oktober, då en vikval simmade in i Uddevalla hamn.

Vanligast i svenska vatten är tumlare och späckhuggare. Men några gånger varje år siktas andra arter.

– Det brukar handla om någon enstaka knölval, vikval, grindval, kaskelot, och vitval – men vitvalar är mycket sällsynta, säger Kennet Lundin.

Upp till tio meter lång

Helt säker på vad det är för val som har siktats utanför Onsala är han inte.

– Killen i båten säger att den var 15 meter lång. Men vikvalen blir bara tio meter lång, så det skulle kunna vara en sillval. De kan bli upp till 27 meter långa. Men formen på nosen får mig ändå att tro att det är en vikval.

Västkusten beskriver han som vikvalens vardagsrum. Fler finns längs den norska kusten, särskilt kring Lofoten.

– Bland bardvalarna är det vikvalen som har repat sig på senare år. Det är därför Norge, Island och Japan tillåter en begränsad jakt på den.

Fler observationer

Om man siktar en val vill han att man går in på Naturhistoriska museets hemsida valar.se och rapporterar det. Där finns även information om olika arter och om andra valobservationer.

– Vi vill följa hur valarna rör sig, säger han.

På senare år har antalet rapporterade fall blivit fler, men huruvida det säger någonting om antalet valar i svenska vatten är svårt att säga.

– Vi vet inte riktigt vad som är en effekt av att man har fått mobiltelefoner. Det är lättare att rapportera nu och det kan ha funnits ett mörkertal tidigare. Det blir också fler rapporter när det är fint väder, säger Kennet Lundin.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.