Dunkers verksamhetschef Olof Lindqvist slutar efter bara ett år. Det var i juni, då han precis inlett sin semester han fick beskedet att hans chef kulturdirektören Bibi Hidén i Helsingborg gärna såg att han slutade.
– Jag blev mycket överraskad, det måste jag säga. Detta såg jag inte komma men Bibi Hidén delar inte samma uppfattning som jag om hur Dunkers kulturhus ska fortsätta drivas. Jag hade gärna stannat, säger Olof Lindqvist då vi når honom, fortfarande på semester i Göteborg.
Överenskommelsen skrev han under i förrgår och han avgår med omedelbar verkan men kommer fortfarande att få månadslön på 57 000 kronor fram till den nittonde mars 2017. Räknat i hela månader kommer det minst kosta Helsingborgs stad 342 000 kronor.
Kommer du på något sätt vara delaktig i verksamheten på Dunkers framöver?
– Nej, inte alls. Uppfattningen jag fått är att kulturledningen inte vill ha mig kvar, säger Olof Lindqvist.
Det var den 24 augusti 2015 som Olof Lindqvist tog över verksamheten efter Katti Hoflin.
Kan du precisera vad det är som du och kulturdirektören inte har samma uppfattningar kring?
– Nej, egentligen vill jag att du pratar med Bibi Hidén om det. Men det handlar i stora drag om hur vi tycker att uppdraget ska se ut, utföras och fördelas. Jag har velat precisera vårt uppdrag och vi har haft meningsskiljaktigheter på avdelningsnivå. Men jag hade gärna fortsatt arbeta om jag fortfarande haft hennes förtroende.
Olof Lindqvist berättar även att det under våren inletts en arbetsmiljöutredning på avdelningen Dunkers utställningar och scenkonst, gällande den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön.
– Där uttryckte sig några i personalen mycket starkt och kritiserade mig och sa bland annat att de varit rädda för repressalier. Redan då var det tydligt att jag och Bibi Hidén gick skilda vägar för i det läget hade jag behövt hennes uppbackning, säger Olof Lindqvist.
Låg det något i det delar av personalen påstod om repressalier?
– Alla har rätt till sin egen upplevelse, och det respekterar jag verkligen, men nej, det förekom inga repressalier. Jag menar att avdelningen var mitt i ett utvecklingsarbete och att det är något som måste fortsätta även när jag lämnat – för där finns arbetsmiljöproblem.