Den 27 december 2012 kom vändpunkten för Carita. Då stod hon på Frösöbron, beredd att ta sitt eget liv.

– Men så tänkte jag att jag vill leva. Jag vill inte ge upp, säger hon.

Hon klev ner från räcket och gick till psykiatrin och ringde på. Carita blev inlagd och där och då började hennes resa mot ett bättre liv. Ett viktigt steg var att hon fick rätt diagnos.

– När jag var 16 år fick jag diagnosen generell ångestsyndrom men jag kände också någonstans att det var mer än det, säger hon.

När hon blev inlagd utreddes hon på nytt. Nu har hon diagnosen ADHD i kombinerad form.

Svår tonårstid

Det var framförallt i tonåren som hennes hälsotillstånd förämrades.

– Vilket resulterade i ätstörningar, självskadebeteende och självmedicinering i form av alkohol, berättar hon.

Nu när hon tittar tillbaka kan hon se att det finns flera orsaker till att hon mådde så dåligt.

– Jag kommer från en dysfunktionell familj, jag är också anhörig till personer med psykisk ohälsa och missbruk. Det har också varit mycket krav. Jag har också ställt höga krav på mig själv att försöka duga och försöka passa in.

”Vi behöver prata mer om psykisk ohälsa”

I dag jobbar Carita Eriksson inom region Jämtland Härjedalen. Hon är kontaktperson för människor som vårdas inom psykiatrin.

– Jag träffar patienter och ställer frågor kring bemötande, rutiner, miljö. Men framförallt om de känner sig delaktig i sin egen vård.

Carita Eriksson är också ordförande i Attention Jämtland/Härjedalen som jobbar för att öka kunskap kring psykisk ohälsa. Bland annat är hon ofta ute och föreläser.

– Vi behöver prata mer om psykisk ohälsa. Vi behöver bli bättre på att våga prata om det.