Det var tät dimma en morgon i maj för tre år sedan då Hampus Johansson var på väg till jobbet. Sikten var mycket begränsad och trots att han såg sig för åt båda hållen uppfattade han inte tåget som kom.
– Det small. Jag vaknade när jag satt upp och ner i bilen, hängandes i bältet.
Mirakulöst nog klarade han sig med brutna armar, ett sprucket skulderblad och hål i ena lungan. Men trots att det gått tre år sedan olyckan känner 22-årige Hampus fortfarande av skadorna i kroppen.
– Jag har inte full rörlighet i armarna, säger han.
Fastnade på spåret
Plankorsningen utanför Reftele saknar både bommar och varningsljus. Hampus familj måste använda den varje dag, eftersom det är den enda utfarten från deras hem. Och strax innan jul förra året hände nästa allvarlig tillbud då lillebror Tim skulle korsa järnvägen.
– Det var snömodd och jag gled helt enkelt av övergången och fastnade på spåret precis när tåget skulle komma, säger han.
Med tanke på vad som hänt sin bror, vad tänkte du när du satt fast på spåret?
– Jag tänkte att jag måste ut ur bilen så att jag kan rädda mitt eget skinn. Bilen får gå åt helvete.
Pojkarnas mamma Marie var hemma när Tim ringde från spåret.
– Då kom känslan tillbaka som jag hade när Hampus blev påkörd. Benen bar knappt.
Även Hampus var hemma och skyndade ut i snön till spåret, i bara underkläderna, för att hjälpa sin bror. Under tiden ringde Marie 112 för att stoppa tåget.
– Tåget var som tur var lite försenat den här dagen. Annars hade det aldrig gått, säger hon.
Bommar och ljus
Förutom händelserna med Hampus och Tim, har det varit ytterligare ett allvarligt tillbud vid den obevakade plankorsningen utanför Reftele. Och nu vill familjen att säkerheten kring den skärps.
– Det är inte bara vår familj som kör här. Med grannar, hemtjänstpersonal och skolskjutsar är det dagligen ungefär 60 överfarter här. Och tåget går i 100 kilometer i timmen, säger Marie Johanssson.
Vad vill ni att Trafikverket gör för åtgärder?
– Helst bommar, men åtminstone ljus, det vore ju fantastiskt. Då känner man sig i alla fall lite tryggare vid dåligt väder. Man hör inte alltid tågen och de tutar inte alltid heller.
Vad tänker du om att båda dina söner har varit med om allvarliga tillbud här?
– Skräcken finns alltid när tågen tutar. Var är dom? Det känns alltid ett hugg i magen. Och nu har jag en dotter som precis börjat köra moped. Man känner att det får inte hända en tredje gång.