Samhällsdopning, alltså dopning utanför elitidrotten, inte minst på gym eller andra träningsanläggningar, är ett utbrett fenomen.
Polisnärvaron på gymanläggningar har under lång tid varit minimal, de flesta har nog aldrig sett uniformerade poliser på gym. Samtidigt har dopning och försäljning av preparat på gym funnits under en lång tid i okänd utsträckning, men enligt polisen i större utsträckning än vad de trott.
På samma gymanläggningar har allt yngre besökare synts till de senare åren, många av dem har drömmar och mål om att skaffa en riktigt vältränad kropp.
Sociala medier har ökat kroppsfixeringen
Det vanligaste dopningspreparatet poliser och de som ägnar sig åt antidopningsarbete vittnar om är anabola androgena steroider. Ett preparat som kan användas för att snabbt bygga en muskulös kropp.
Detta i en tid när bilder om hur vi förväntas se ut florerar på sociala medier och när människor snabbt och enkelt vill bygga större muskler, eller bli av med fett. En vältränad kropp har i större utsträckning än tidigare blivit en statussymbol.
Var femte svensk man skulle använda kosttillskott med dopningsmedel
Polisens arbete mot dopning, vad gäller samhällsdopning, har ansetts av poliser och personer som arbetar med antidopning som nedprioriterat i flera år. Samtidigt har inte minst den kände “dopningsjägaren”, läkaren och professorn i medicin, Arne Ljungqvist, i många år vittnat om ett utbrett problem med samhällsdopning.
Under förra året publicerade Arne Ljungqvists antidopningsstiftelse, Pure For Sure, en undersökning på uppdrag av SIFO. Den visade att var femte svensk mellan 18 och 34 år uppger att de känner till eller har sett någon använda sig av dopningspreparat. Den visade också att var femte man skulle fortsätta använda kosttillskott även om det skulle visa sig att de innehöll dopningsmedel.
Gymmen har tagit egna initativ – men inte alla vill vara med
De senaste tio åren har allt fler gym slagit upp portarna i Sverige, i takt med det har också många gym tagit visst ansvar med att göra vad de kan i det svenska antidopningsarbetet. Men det finns också gym som valt att inte samarbeta med polis eller ett antidopningsnätverk.
Polisen engagerar sig i projektet så kallat ”100% ren hårdträning”, ett initiativ från gymmen själva och som resulterade i ett nätverk vid namn PRODIS (Prevention av dopning i Sverige), ett nätverk som gått från att vara ett projekt till ett nationellt utvecklingsarbete för hur antidopning ska hanteras över organisations- och myndighetsgränser. Däremot har PRODIS ännu inte lyckats få med alla gym i Sverige i deras nätverk, något de strävar efter.
Numera är en polis i Sverige med och utbildar andra poliser inom ramen för ”100% ren hårdträning” och många poliser har genomgått utbildningen. Utbildning har lett till en ökad polisnärvaro på landets träningsanläggningar och gym, enligt PRODIS själva. Samtidigt ökar kunskapen bland anställda inom Polismyndigheten vad gäller dopningspreparat.
Trots lyckade insatser från polisen kvarstår flera frågor
Bara de senaste åren har flera insatser gjorts av polisen som beskrivs som lyckade. “Operation Nyårslöfte”, i Jönköping, “Operation Mjölksyra” i Stockholm och insatsen “Bola” i Örebro. Däremot är det ungefär 250 personer som lagförs för brott i Sverige varje år vad gäller lagen om förbud mot vissa dopningsmedel.
Något positivt för det svenska antidopningsarbetet är att polisens riktade insatser ofta beskrivs som lyckade. Dessa framgångar skapar en “ringar på vatten-effekt” och fler polisdistrikt väljer att engagera sig för att arbeta mot dopning.
Men flera frågor kvarstår om hur det framtida arbetet mot samhällsdopning ska bedrivas. Är det senaste årens polisinsatser, och utbildningar personal fått, tillräckligt för ett gott antidopningsarbete i Sverige, och görs tillräckligt mycket för att inte minst unga människor inte riskerar hamna i en gym-miljö där olagliga preparat säljs eller används?