Redan som tioåring började Virginie Hugues från Frankrike intressera sig för foto och för tolv år sedan blev det allt mer självporträtt. Ofta utan att ansiktet visas. Hon berättar om hur ett dåligt självförtroende ledde henne in på fotospåret.
– Jag vågade inte fråga om någon ville ställa sig framför kameran så jag använde mig själv.
– Jag vill försöka förmedla en känsla och säga något om mig själv utan att visa mitt ansikte, säger hon.
Hemma i lägenheten i Huskvarna har hon en hel byrå fylld med peruker, klänningar och andra attiraljer som hon använder sig av för att få till känslosamma självporträtt.
Läste på fotoskola
Hon flyttade till Huskvarna för något år sedan för att läsa på en fotoskola. Just nu arbetar hon extra som butiksbiträde i Jönköping. Någon dröm om att försörja sig som fotograf har hon inte, däremot gärna som konstnär.
– Självklart vill man ett jobb som man tycker om men så länge jag har fotografi i mitt liv är jag nöjd. Jag skulle känna mig frustrerad av att bli styrd som fotograf och konstnär.
”Mamma var mitt största fan”
Hon säger att självförtroendet som fotograf verkligen vuxit i och med utbildningen i Jönköping, samtidigt som det varit en tuff tid. Strax före sin 30-årsdag för snart två år sedan, förlorade hon sin mamma i en hjärnblödning. Sorgen har hon försökt bearbeta bland annat genom en fotobok.
– Mamma älskade mina bilder så hon skulle vara jättestolt nu. Hon var den första jag tänkte på när jag fick beskedet om att mina bilder kommit med på Fotografiska Talent.
560 sökande
Just nu är Virginie Hugues aktuell i den största jurybedömda utställningen inom svensk fotografi, Fotografiska Talent i Stockholm.
Hon är en av 26 fotografer som fram till och med den 25 november visar upp sina bilder på museet. I år var det hela 560 sökande till utställningen.
– Det känns jättestort och otroligt, mest för att man vet att Fotografiska är så stort. Folk från hela Europa kommer ju till museet, säger hon.