De röda stugorna på Piteå Havsbad fylls upp med asylsökande i takt med att Migrationsverket avvecklar andra asylboenden runt om i Sverige. Hit kom 12-åriga Alina Amiris med sin familj i augusti efter att asylboendet de bott i på västkusten stängt.
Under hela förra läsåret gick Alina i en vanlig svensk grundskola i Smögen och flytten till Pite Havsbad blev en omställning.
– Jag saknar mina kompisar och min lärare mycket. Jag grät mycket när vi kom hit, berättar Alina Amiri.
Egen skola för asylsökande
När Piteå kommun fick veta att upp till 700 barn till asylsökande skulle kunna komma till havsbadet valde man att bygga upp en egen skola för dessa barn ute på havsbadet, istället för att från start integrera barnen på befintliga skolor.
– Vi hade inte plats i våra grundskolor för så många nya elever. Sen måste vi också kartlägga barnens kunskaper när de kommer hit, säger Barn- och utbildningsförvaltningens ordförande i Piteå, Rut Rahkola (S).
Vill prata svenska
Under lågsäsong är nu Piteå Havsbad som ett eget litet samhälle bara för asylsökande, en mil utanför Piteå centrum. Sen en månad tillbaka går Alina Amiri på skolan här, men hon längtar tillbaka till Smögen.
– I Smögen hade jag många svenska kompisar, men här är det bara afghanska människor. Där pratade jag svenska, här måste jag prata Dari, säger hon.
Stängningen av asylboenden runt om i landet har lett till att många barn fått bryta upp från sin skola och sin invanda miljö. Att barnens integrering blir lidande när barnen inte kommer ut bland svenska skolkamrater från start är politikerna i Piteå medvetna om.
– Vi vet att integrationen inte fungerar fullt ut men det är omöjligt för oss att bygga upp en skola i stan. Vi är hänvisade till att göra det bästa av situationen, säger Rut Rahkola.
Två timmars skoldag
Skolan på havsbadet är fortfarande under uppbyggnad och endast fyra av de åtta rekryterade lärarna finns ännu på plats, resten kommer att börja senare under höstterminen. Det gör att många av barnen här än så länge bara går två timmar om dagen i skolan.
För Alina Amiri var det stort att få börja i skolan när hon kom till Sverige. I Afghanistan fick hon aldrig gå i skola:
– Jag gick första gången i skolan i Smögen och jag var mycket glad. Men jag vill inte gå i skolan här ut utan jag vill gå i skola i stan, för jag vill inte prata dari. Jag vill prata mycket svenska och jag vill lära mig svenska, säger Alina och ler.