Brödgränsen är en osynlig kulturgräns i Norrbotten. Många menar att den delar öst och väst.

– Väster om Kalixälven äter man sött bröd, gärna sirapslimpa och österut blir brödet mindre sött och till och med fikabrödet är mer torrt, påstår bagaren och bageriägaren Bengt Olof Olofsson från Överkalix.

– Om jag åker på semester så tar jag med mig finskt surbröd för det finns ju inte utomlands, säger Irmeli Isokoski, bagare och chef för ett litet finskt surdegsbageri i Kolari. Jag tror att rågbröd är en del av finskheten. Vi har alltid ätit det i min familj, berättar hon.

Degroten viktig

Kvällen under vårt besök i bageriet i gränskommunen Kolari är det åtta kvinnor som bakar finskt surdegsbröd som ska levereras till butikerna på morgonen. Alla vet sin plats i brödkedjan och det är flinka fingrar som får till färdiga limpor av den enorma surdegsklumpen.

Surdegsbageriet är ett gammalt familjeföretag. Degroten med surdegskultur är hemligheten i rågbrödet. Familjens degrot börjar bli ett par hundra år gammal.

– Det har vi haft sedan mormors mors tider, berättar Irmeli Isokoski. Men det höll på att gå tokigt.

– När bageriet brann för ett antal år sedan brann förstördes också degroten. Men då visade sig att min syster hade sparat en bit surdegskultur och det räckte för att vårt bröd skulle överleva, förklarar Irmeli Isokoski.

Bakar även på fritiden

I hennes familj älskar man att baka.

– Mina systrar bakar även hemma fast de ägnar sig åt samma syssla på nätterna på jobbet.

Socker för att orka

Bageriet i Överkalix är också ett anrikt familjeföretag. Allt började i en bagarstuga på familjens gård på Gyljen 1947.

– I den här delen av Sverige är brödet extra sött, berättar Bengt Olof Olofsson, ägare till bageriet. Jag tror att det hårda kroppsarbetet och tuffa arbetsvillkor krävde ett bröd som gav mycket energi, tror han.

När jag frågar hur finnar klarade sig med surdegsbrödet skrattar han.

– Jag tror att vårt bröd speglar svenskarnas natur, vi tycker om att äta gott och leva gott, säger han.

Sisu kräver surbröd

Men Irmeli Isokoski menar att en riktig finne kräver ett surdegsbröd.

– Ett gott surdegsbröd måste ha ”drag” som min pappa kallar det för. Rätt sorts degkultur ger ”drag” i brödet och det i sin tur ger den rätta styrkan, säger Irmeli Isokoski. Här i Finland brukar man ju säga att surbröd också ger mer sisu, skrattar hon.

För Bengt Olof Olofsson är ett gott bröd en brun, nästan svartbränd sirapslimpa som är mjukt och doftar bröd.

– Man ska skära så tjocka skivor som man vill och bre riktigt smör på brödet.

Är du sockrets vän?

– Det kan man nog säga, erkänner bagaren från Överkalix.