Nordnytts reportrer Christer Stenberg träffar familjen hemma i deras hus, och sätter sig vid köksbordet för att prata om den svåra olyckan som inträffade för två års sedan. En period i deras liv som varit tung.

– Det har varit en omvälvande tid för oss och väldigt jobbigt för oss, naturligtvis. Dagarna går ju men man påminns ju hela tiden om det som har hänt, speciellt nu då den här nya olyckan har skett så påverkas vi ju och såren rivs upp igen, säger Lars-Erik Löfroth.

”Det var kaos”

Det Lars-Erik Löfroth refererar till är förra veckans svåra olycka på SSAB då två arbetare omkom när de skulle rengöra en cistern med tjära och slam. Och Lars-Erik och Ewa Löfroth vet och kan beskriva vad som händer i en familj i samband med en dödsolycka.

– Det var ju kaos, fullständig kaos. Man förstod nästan inte vad som hade inträffat. Vi kämpade ju med Johan i sju veckor nere i Stockholm på brännskadeavdelningen, vi hade ju naturligtvis hoppet hela tiden att det här på något sätt skulle gå vägen, men det gjorde inte det. Han var för svårt skadad. Den rättsmedicinska utredningen som gjordes efter hans död visade att alla organ i hela kroppen var utslagna, han var totalt sönderbränd, säger Lars-Erik Löfroth.

Ännu har ingen ställts till svars för att deras son Johan omkom.

– I dagsläget känns det helt ofattbart om inte någon kan stå till svars för det som har hänt, det finns inte på agendan.

Vissa delar är redan preskriberade?

– Jo, bara en sådan sak som för Gustav (Gustav Seppelin Solli, som brännskadades svårt men som överlevde olyckan; reds anmärkning) där det är två års preskriptionstid, det känns ofattbart att det finns sådana lagar och paragrafer, säger Lars-Erik Löfroth.

”Behöver inte vara specialist”

Familjen är förstås mycket kritisk till Nordkalks agerande, att unga grabbar utan skyddsutrustning och som aldrig gjort något liknande sätts att med en brandslang spruta in kallt vatten i en ugn som kanske höll tusen grader.

– Jag tycker inte att man behöver vara någon specialist för att förstå vad som kan hända om man gör på det sättet, säger Lars-Erik Löfroth.

Du använde dig av en liknelse...

– Det är ju så med en bastu att om du kastar lite vatten på en bastulav så vet man vad som händer. Och här stod man och sprutade in vatten i en sådan här ugn. Så jag fattar inte vad man tänkte på överhuvudtaget, säger Lars-Erik Löfroth.

Tyst från Nordkalk

Under den tid som familjen befann sig på sjukhuset i Stockholm där sonen Johan vårdades så hörde familjen ingenting från företaget Nordkalk.

– Det kan jag tycka är ytterst märkligt, man kunde ju ändå ha lyft på luren och ringt och frågat om hur det går för Johan, men inte ett ord, inte ett ljud från..märkligt, det är svagt, säger  Lars-Erik Löfroth.

Från Nordkalk vill man idag inte kommentera den polisutredning som pågår. Däremot beklagar företagets kommunikationschef, Eva Feldt, att ingen från företaget under tiden som Johan kämpade för sitt liv hörde av sig till familjen. Det hävdar Eva Feldt berodde på ett missförstånd.

Johan Löfroth blev bara 23 år. Det familjen nu hoppas få, är som Lars-Erik Löfroth uttrycker det, ett avslut på Nordkalkolyckan.

– Det skulle kännas jättebra att få i alla fall ett juridiskt avslut på det här. Trots allt så är det ju någon som bär ansvaret och den måste ju stå för det den gjort. För man kan ju inte leka med människors liv, som jag tycker att man har gjort i det här fallet. Är man arbetsledare för sina arbetare så har man ansvaret att se till att allt går rätt till, säger Lars-Erik Löfroth.