När streamingtjänster alltmer tagit över musikbranschen och skivproduktionen så har det offentliga följt efter. Bibliotek och andra instutioner har bytt ut sina fysiska arkiv till att hänvisa till streamingtjänster.

I förlängningen kan det här vara ett hot mot vårt gemensamma kulturarv. Det menar Susanna Leijonhuvud, forskare i musikpedagogik vid Luleå tekniska universitet.

Ägs av riskkapitalister

– Streamingtjänsterna är uppbyggda av riskkapitalister. Innehållet i tjänsterna finns det ingen som har kontroll över, inte ens skivbolagen själva har full kontroll. Man byter ut ett fast och gemensamt kulturarv till någonting vi inte har en aning om hur det kommer utvecklas.

– Till exempel är det väldigt enkelt att skriva om historien när man rör sig i ett digitalt sammanhang än i ett fysiskt arkiv med beständiga böcker eller beständiga inspelningar.

Men streamingtjänster har oavsett vad man tycker om dem revolutionerat musiklyssnandet, menar Susanna Leijonhuvud.

– Musiklyssnandet har ökat jättemycket. Musik har blivit tillgängligt i ett enormt överflöd. Nu lyssnar vi inte bara på musik i vardagsrummet. Den finns med när vi arbetar, är ute och går, kör bil – i hela vardagslivet. Det finns till och med musik man kan ha när man sover.

Förändring av musikens roll

Hur kommer vi lyssna på musik i framtiden?

– Att äga en fysisk skiva har fått mindre betydelse, men jag tror det kommer slå tillbaka. Det visar ökningen av livemusik. Jag tror vi är på tillbakagång till vilken roll musiken hade för samhället före 1600-talet innan vi började prata om ägandeskap. Den musiken hade mycket större plats i liveframträdandet och den cermoniella kraften som finns i att besöka och uppleva livemusik.