Den 20 oktober klockan 03:45 svensk tid skickas rymdfarkosten iväg från Kourou i Franska Guiana för att utforska Merkurius och dess magnetosfär. Ombord på de två satelliter som rymdfarkosten består av finns tre instrument som Institutet för rymdfysik, IRF, i Kiruna och Uppsala varit med och tagit fram.
Flyger runt jorden två gånger
BepiColombo är ett gemensamt uppdrag till Merkurius mellan den europeiska rymdorganisationen ESA och den japanska rymdorganisationen JAXA. Uppdraget utförs under europeisk ledning. Under den sju år långa resan till planeten, som är den minsta och minst utforskade i det inre solsystemet, flyger BepiColombo förbi jorden en gång, Venus två gånger och Merkurius sex gånger innan farkosten går in i omloppsbana runt planeten. Väl framme år 2025 går de två olika satelliterna in i separata banor.
Solen en utmaning
En stor utmaning med missionen till Merkurius är närheten till solen och dess påverkan på det material som använts för att bygga rymdfarkosten och instrumenten. IRF bidrar till BepiColombo med tre instrument, ett på den europeiska satelliten Mercury Planetary Orbiter (MPO) med uppdraget att utforska planeten och två på den japanska satelliten Mio, (Mercury Magnetospheric Orbiter, MMO) som ska utforska dess magnetosfär.
Professor Stas Barabash vid IRF i Kiruna, är ansvarig för en jondetektor på den europeiska satelliten samt för en energetisk neutral analysator på den japanska satelliten.
– Jondetektorn kommer att mäta de laddade partiklar från solvinden som träffar Merkurius yta. När det sker frigörs atomer som blir en del av Merkurius nästan obefintliga atmosfär. Med det andra instrumentet kan vi mäta de atomer som frigörs från ytan. Instrumenten kompletterar varandra och ger oss en bild av hur solvinden bidrar till att Merkurius har en tunn atmosfär och hur den påverkas av solvinden”, säger han i ett pressmeddelande.
Fotnot. I en tidigare version skrev vi namnet Esrange men det är borttaget.