Era handläggare har vid ett flertal tillfällen träffat Ture och själv konstaterat att han är virrig, det kan man se när man läser era tjänsteanteckningar i ärendet. Kan han ändå förväntas klara av att fullfölja ett myndighetsbeslut?

– Ja, det är en utmaning vi har i vår verksamhet att få djurhållaren att förstå vikten av att följa myndighetens beslut. Så länge personen har rättslig handlingsförmåga – det vill säga inte har en förvaltare – så är det den enskilde vi ska vända oss till. Sedan försöker vi  så långt det är möjligt att samarbeta med anhöriga eller andra personer som finns i personens omgivning för att få hjälp.

Inte människan i fokus

Vilket ansvar har länsstyrelsen för att beslutet som ni fattar får rimliga konsekvenser för djurägaren?

– Länsstyrelsens syfte är att säkerställa ett gott djurskydd. Djurskyddslagen är till skydd för djurens bästa, den har inte människan i fokus.

Så ni har inget ansvar för hur det här drabbar djurägaren?

– Vår primära uppgift är att säkerställa ett gott djurskydd så det är det vi tittar på.

”Mycket pengar”

I slutändan kostade omhändertagandet av Tures katter över 200 000 kronor, vad tycker du om det?

– Själva kostnaden för omhändertagandet kan jag inte uttala mig om, för det var polismyndigheten som i det här fallet var ansvarig för verkställandet av omhändertagandet. Men det är så att vi alltid har en målsättning att det ska vara en så låg kostnad som möjligt. Att det ska vara skyndsam handläggning både av rättsskyddsskäl och av djurskyddsskäl.

Men 200 000?

– Det är mycket pengar.