– Jag skulle vilja veta vad staten ville med sina rasbiologiska undersökningar. Menade de att vår huvudform gjorde oss dummare än andra svenskar, undrar Sture Karlsson från Mertajärvi.
Sture Karlsson blev utsatt för rasbiologiska undersökningar så sent som 1952 i byaskolan i Mertajärvi, där han bor än idag.
– De använde liknande redskap för att mäta mitt huvud som man använder när man mäter stock i skogsverkningen. Jag hade ju uppfostrats till att lyda överordnade så jag vågade inte säga någonting, säger Sture Karlsson.
När han berättade hemma vad han utsatts för så konstaterade hans mor att ”det är ju sådant som Hitler höll på med”.
De unga måste få veta
Förra veckan överlämnade Tornedalingars riksförbund en förstudie till kulturminister Alice Bah Kuhnke med krav om en sannings- och försoningskommission. Organisationen hoppas att det ska resultera i stora utbildningssatsningar när det gäller meänkieli, tornedalingars kultur och historia.
Bror Utsi är en annan Mertajärvibo och han stödjar idén om en sanningskommission.
– Det är viktigt att människor efter oss får veta vad som hänt här uppe och att vi inte har behandlats lika med folk i södra Sverige, säger han.
Tvångsförsvenskning i arbetsstugor
Bror Utsi har bittra minnen från tiden när han tvingades bo i en arbetsstuga i Karesuando. Han skickades dit i åtta årsålder och fick stanna i drygt två år.
Arbetsstugorna var ett led i försvenskningen av den finsktalande befolkningen i Norrbotten. Dit skickades barn från stora och fattiga familjer för att gå i skola och arbeta.
– Vi fick arbeta hårt efter skolan med allt från att bära vatten till hugga och bära ved. Och i skolan var det förbjudet att prata finska.
Bror kunde ingen svenska när han började i arbetsstugan men språkinlärningen gick fort med piskans hjälp och han minns många förnedrande stunder.
– På den tiden var det ju vanligt med löss. Då ställde läraren mig mitt i rummet och kammade mig med en luskam så att lössen föll i en vattenhink. Det barnet som hade mest löss hamnade längst ner i rangordningen, minns Bror Utsi.
Han berättar också att barnen från arbetsstugan bar speciella kläder, en sorts skoluniform, och de blev retade i byn för att de var arbetsstugeungar.
Rasbiologi var accepterad
Enligt Curt Perssons förstudie gjorde rasbiologerna undersökningar i sexton olika tornedalsfinska orter under första halvan av 1900- talet.
156 individer har kunnat identifieras med hjälp av dokument från det nedlagda rasbiologiska institutet i Uppsala. Många framstående kulturpersonligheter, som Selma Lagerlöf, Anders Zorn, LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm med flera stöttade rasbiologerna och deras idéer om den rena svenska rasen som högre stående än andra andra såsom romer, samer och tornedalingar.