I den färdiga filmen får man först följa bybornas förhoppningar och farhågor redan långt innan någon flyttat in i asylboendet

– Människorna har varit väldigt ärliga och uppriktiga gentemot oss, och det har varit en förutsättning för den här filmen. Vi har varit förunnade, vi har blivit väldigt insläppta, säger Anette Winblad.

Arbetet med filmen har ibland inneburit flera besök i veckan till Gunnarsbyn, och det finns också en stor mängd material filmat efter slutscenerna i dokumentären. Förhoppningen är att kunna göra en del två och kanske även del tre. Oavsett så tar filmarna tar med sig många intryck från Gunnarsbyn. De har inte bara lärt känna de gamla byborna, utan även de nya asylsökande.

– En del av dem har fått åka hem, inte fått uppehållstillstånd. Det tycker jag är rätt starkt att någon man pratar med ena veckan är försvunnen nästa, det är inte så enkelt att förhålla sig till, säger Johan Winblad.