Åklagaren menar att, samtidigt som den tilltalade bestrider ansvar, går hon med på att hon varit upprörd och ställt en fråga om insändaren vilket fick till följd att Helena Hansson trädde fram som skribenten. Även om den tilltalade inte kände till efterforskningsförbudet tar det inte bort ansvaret från det hon har gjort.

Försvarsadvokat Andreas Hahn, menar att själva frågan som ställdes inte är det viktiga utan grunderna till varför den ställdes. Hahn menar att den tilltalades syfte aldrig var att ta reda på vem som skrivit insändaren utan snarare att adressera de frågor som togs upp i insändaren.

Hahn refererade också till ett antal tidigare rättsliga fall som prövat brott mot efterforskningsförbudet. Bland annat ett fall där en politiker ställt frågor om källan till en journalist, men eftersom det endast var en fråga betraktades det inte som efterforskning.

Arbetskamrater vittnade

Tidigare under dagen vittnade bland andra fyra arbetskamrater till Helena Hansson. Samtliga var med på personalmötet i mars förra året och de berättade i förhör att den tilltalade före detta enhetschefen ville veta vem som hade skrivit insändaren.

Flera av arbetskamraterna vittnar också om att den tilltalade enhetschefen var arg, upprörd eller irriterad när hon ställde frågan och att hon hade insändaren eller ett papper i handen när hon ställde frågan.

Insändare diskuterades

Tre andra chefer i kommunen var också kallade som vittnen gällande ett tillfälle före personalmötet. Vid det tillfället ska insändaren och avtalet som insändaren handlade om ha diskuterats.

Den tilltalade har sagt att en av de andra cheferna vid det tillfället undrat vem som skrivit insändaren, vilket förde med sig att den tilltalade kände att hon fick en indirekt uppmaning att ta reda på vem som skrivit insändaren.

Den utpekade chefen säger i förhör att hon inte ens pratade med den tilltalade vid det här tillfället.