Nästan 700 personer i Örebro och 800 hundra personer i Västmanland förlorade en anhörig i självmord i fjol. Men trots det finns ingen lokal avdelning av SPES, riksorganisationen för suicidprevention och efterlevandes stöd, här.

– När polisen kom hem till oss på morgonen och berättade att Kristoffer var död, jag trodde inte att jag skulle överleva det, berättar Inger Gustafsson som själv startade upp SPES anhöriggrupp i Enköping efter att hennes son tagit sitt liv. Jag kände sån chock, hela min kropp höll på att ramla ihop.

20.000 anhöriga drabbade

Och jag som själv förlorat en kompis i självmord förstår vad hon menar och vad de har gått igenom. Människorna jag sitter med runt fikabordet på anhörigcentrum i Enköping. Maktlösheten, frågorna och kanske som i mitt fall även skuldkänslorna. Flera är föräldrar vars barn tagit sitt liv, jag förlorade en nära vän.

Anhörigorganisationen SPES, Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, uppskattar att det finns mellan 10 och 15 anhöriga, släkt och vänner, runt varje självmordsoffer. Förra året tog 1.600 svenskar sitt liv, vilket att betyder att runt 20.000 svenskar förlorade en anhörig i självmord i förra året.

”Man vet inte hur man ska överleva”

I vårt område drabbades alltså runt 1500 anhöriga i vårt område, där Inger tidigare, i Västerås, försökt få igång en anhöriggrupp. Inger vet inte varför det inte fungerat men menar att det krävs både intresse och ork, om man ska klara av och driva en anhöriggrupp samtidigt som man själv är drabbad. För Inger själv och flera andra i gruppen har SPES varit livlinan.

– När man är nydrabbad vet man inte hur man ska överleva, men tack vare anhöriggruppen har jag klarat mig, även om jag alltså inte trodde det ett tag, avslutar Inger Gustafsson.