I nästan ett halvår har invånarna i Dalkarlsberg förberett sig för desarmeringen av den stora pansargranaten som legat i herrgårdens trädgård. Efter 80 år har de flesta någon form av relation till den.
Läs mer: Hela byn måste tömmas när granaten sprängs
Anna Andersson växte upp på herrgården och lekte ofta i trädgården med granaten.
– Jag lekte häst, säger Anna. Andra låtsades att det var en raket. Det är lite tråkigt att det är över. Vi har aldrig sett så många poliser här samtidigt.
Diket är kvar
Elvy Multonen är däremot mycket nöjd och känner sig lugn för första gången på ett halvår. Hon och hennes man bor så nära att militären vidtagit extra åtgärder i händelse av att granaten skulle sprängas.
– Diket som skulle jämna ut tryckvågen är fortfarande kvar, säger hon. Det ska väl grävas igen snart hoppas jag. Själv håller jag på att dra bort tejp från fönstren som skulle stoppa eventuellt splitter.
För säkerhets skull såg Elvy också till att tejpa vitrinskåpet i köket.
– Jag har så mycket glas där så om det skulle bli mycket glassplitter ville jag inte ha ut det på köksgolvet i alla fall.
Vill utnyttja uppmärksamheten
Liksom ett hundratal andra i byn evakuerades båda till församlingshemmet i Viker under onsdagen när granaten skulle oskadliggöras. Där var stämningen hög och det bjöds på både kaffe och soppa.
Läs mer: Mysteriet med granaten – ingen vet var den kommer ifrån
– Det var många som pratade med varandra som kanske inte annars gör det och det märktes att det fanns en gemenskap i byn, konstaterar historikern Lennart Hedberg som bor i Dalkarlsberg.
Han och andra i hembygdsföreningen vill nu utnyttja den uppmärksamhet som byn fått i samband med granatsprängningen.
– I 700 år var det här ett aktivt gruvsamhälle som myllrade av liv, berättar han. Det är svårt att tänka sig idag även om det börjar att bli mer liv i byn igen.
Granaten får egen plats – och blir kanske thriller
I samband med Kulturveckan i Viker som genomförs i juli varje år funderar man nu på att uppmärksamma granaten.
– Den kommer ju att lämnas tillbaka till ägarna i herrgården efter att man undersökt den, säger Lennart. Det kanske låter mycket med en staty men på något sätt vill vi ju kunna visa upp den för besökare.
Läs mer: Här spränger militären granathöljet
Lennart själv funderar som bäst på om inte historien om granaten är stoff till en thriller.
– Det finns fortfarande så många frågor som är obesvarade. Vem har gjort huggmärkena i ena änden av granaten och försökt att öppna den? Vad kommer den ifrån? Jag tror att det kan bli något riktigt spännande i Maria Langs anda.