För några år sedan fanns tio övergivna hus på Björnhammars Ågata, eller Lyckliga gatan som den är benämnd i stadsplanen från 1976. Miljön lockade till sig långväga besökare, som fascinerades av spåren av det som en gång var. Eller som stal och vandaliserade.
Platsen lockade även några av flyktingbarnen som placerats i de större flerfamiljshusen på andra sidan ån i samband med flyktingkrisen. Nya ägarna till marken beslutade därför riva det som utgjorde en farlig lekmiljö.
Fabriken i konkurs
Efter att spikfabriken gick i konkurs 2014 började Björnhammaren luta allt mer mot en övergiven plats. Men den blandade bebyggelsen vittnar om att utvecklingen gått i cykler.
– Redan på 1800-talet fanns det järnbruk här och då kom de timrade arbetarbostäderna till , berättar Hans Bengtsson som är hembygdsföreningens ordförande.
Med 50 år som anställd på spikfabriken och ett historieintresse är han ett levande lexikon på detaljnivå och berättar om verksamheter och människor. Om åren på 60-70-talet när flera hundra bodde här, föreningslivet blomstrade och affären höll öppet. Om stagnation fram till mitten av 2010-talet när samhället tycktes somnat in.
Skulle värdera – slog till
Många av husen som fanns kvar hade eftersatt underhåll, medan marken bytte ägare på bolagsnivå. 2018 bad en av de bofasta i byn en vän som är mäklare att hjälpa till med att värdera en av arbetarbostäderna som var till salu vid Björnhammarsjön.
– De ville att jag skulle komma hit och titta om det var värt det beloppet. Men så köpte vi det i stället, säger Ulf Salomonsson.
Nu, tre år senare, utgör huset en topprenoverad sommarstuga med utsikt över sjön. Försäljningen gav ringar på vattnet och fler har valt att köpa hus här. Nu syns byggnadsställningar vid flera av husen och snickarglädjen breder ut sig. En person håller på att renovera husen där flyktingarna tidigare var inhysta, för att senare kunna hyra lägenheter till utländska turister.
Ny vägbeläggning
Kommunen gjorde ett platsbesök förra året. Efter det hoppas nu den nybildade byföreningen att badplatsen vid ställplatsen för husbilar ska förses med soptunna. Samt att de kan få godkänt att ändra Björnhammars Ågata till Lyckliga gatan på pappret. Kanske kan de 15-talet bofasta bli fler på sikt om tomterna där ödehusen stod bebyggs igen.
– De har ju asfalterat vägen till Björnhammaren nu och det var på tiden. Det är inte gjort på länge, säger Hans Bengtsson.
Följ med på en vandring genom byn genom att spela videoklippet.
Vilka platser tror du riskerar att bli övergivna i framtiden? Och varför?
Den övergivna hissen? • På sjukhus har det varit strikta restriktioner i avseende på hur många som får åka i hissarna samtidigt. Och man ska alltid bära munskydd. Det är ett utrymme som ventileras mycket dåligt och där virus kan stanna kvar en längre tid. Därför har många gått i trappor där så varit möjligt. Vid en tuffare pandemi och om viruset blir än mer smittsamt så kan nog hissar bli en övergiven plats.
Att bo tillsammans - där många generationer ryms och trivs • Människan kan inte bara gå som i en labyrint till sin bostad. Behöver också luftvolym för att inte hamna med näsan mitt i nästa fasad. Behöver också kunna se himlen framåt och inte behöva titta uppåt för att se den. Därför är det viktigt med mellanrummen. Det måste också finnas rum för att barnen ska kunna leka, spela boll, hänsyn till äldre personer som vill komma ut till grönska i närheten av boendet.
Det var ju närheten som var viktigt - inte pendlandet! • I Norrtälje kommun har skolor lagts ned och barn kan då få åka långt för att komma till skola. När kommunen räknar säger de att det inte är lönsamt. Men man kan inte alltid räkna att allt i en kommun ska gå med vinst. En vinst kan vara att det flyttar in folk till orten/byn för att det finns just en skola. Annars blir det tvärtom - att folk flyttar. Det är liksom ingen idé att bo på landet och behöva pendla med barnen långväga.