26-åriga Martin Andersson från Linköping var nöjd med livet. Han har ett jobb på ett byggföretag.
– Jag har ju varit där i sex år så jag gillar det. Bra kollegor, säger Martin Andersson.
Fast det var ingen vanlig anställning utan en sysselsättningsplats. Och för ett år sedan ansåg Försäkringskassan plötsligt att Martin borde kunna få en vanlig anställning.
– Jag trodde inte det var sant, säger hans mamma Catarina Nilsson.
”De har inte såna jobb”
Martin har haft aktivitetsersättning från Försäkringskassan sedan 2013 eftersom han har en utvecklingsstörning och tidigare inte har ansetts kunna klara ett vanligt jobb.
Men Försäkringskassans bedömningar har blivit tuffare. Martin blev därför av med ersättningen och skickades till Arbetsförmedlingen.
– Men de har inte sådana jobb. Han måste ha en handledare som är med hela tiden och pushar på. Och det har inte de, säger Catarina.
Temasida: Läs över 300 berättelser från chatten och se reportagen från granskningen
Martin skrevs in av kundtjänsten på Arbetsförmedlingen. Men redan dagen efter skrevs han ut. Han hänvisades istället till socialtjänsten för att få pengar till hyran på omsorgsboendet.
”Personal som arbetar parallellt”
De intyg som Försäkringskassan har fått visar att Martin behöver mycket stöd och hjälp i vardagen. Han bor på ett boende med personal dygnet runt och har en god man som sköter hans post och betalar räkningar.
På arbetsplatsen där Martin har en sysselsättningsplats behöver han mycket stöd och hjälp. ”Platschefen på företagsplatsen har beskrivit att du hela tiden har stöd av ordinarie personal som arbetar parallellt med dig”, står det i Försäkringskassans beslut.
Två handläggare – två olika beslut
Den första handläggaren på Försäkringskassan som utredde Martins ärende ansåg därför att Martin inte klarar att ta en vanlig anställning, inte heller anpassat arbete med lönebidrag eller ett jobb på Samhall.
Men en annan handläggare, en så kallad ”beslutsfattare”, kom fram till en annan slutsats och beslutade att ersättningen skulle dras in.
– Jag tror vi har överklagat tre gånger. Och varje gång har man hoppats. Men nu har jag gett upp hoppet. Får man verkligen behandla människor så här?, säger Catarina Nilsson.
Den sysselsättningsplats på byggföretaget som Martin har räknas som en ”daglig verksamhet” via kommunens LSS-enhet. Så länge han är inskriven där kan han inte samtidigt vara inskriven hos Arbetsförmedlingen, fick Martin veta.
”Hänvisas till ekonomiskt bistånd”
I Arbetsförmedlingens daganteckningar står det: ”Sökande hänvisas till annan myndighet för ekonomiskt bistånd.”
Under ett år har Martin levt på besparingar, ett arv från hans farmor och farfar, som var tänkt som en pensionsförsäkring. Men nu är de pengarna slut och Martin tvingas istället söka socialbidrag för att kunna betala hyran på omsorgsboendet.
– Nu är jag orolig för att pengarna inte ska räcka till mat och kläder. Ska det verkligen fungera så här? säger Catarina Nilsson.
Och Martin är inte ensam. Flera kommuner och SKL larmar om att unga personer med till exempel autism och utvecklingsstörning tvingas söka socialbidrag sedan de blivit av med aktivitetsersättningen. Läs mer om det här.
Försäkringskassan: ”Slår orimligt hårt”
Försäkringskassan kommenterar inte enskilda fall, men myndigheten har kritiserat regelverket eftersom man anser att det slår orimligt hårt. Man bedömer till exempel Martins arbetsförmåga utifrån jobb som bara finns i teorin. Läs mer om det här.
Vad är aktivitetsersättning?
Förut hette det förtidspension, men det fanns en kritik mot att människor tidigt blev ”inlåsta” i ett bidrag som varade livet ut och därför hindrades att komma ut i arbetslivet.
Därför har Försäkringskassan fått i uppdrag att samordna aktiviteter som ska leda mot ett riktigt jobb. Tanken är att unga personer med funktionsnedsättningar mellan 19-29 år ska få chansen att prova om man skulle kunna få en anställning eller om man behöver en sysselsättningsplats med stöd.
Minst vart tredje år ska aktivitetsersättningen omprövas. Allt för att minska risken för onödig ”inlåsning” i ett bidragssystem.
Men systemet har fått kritik: Det finns inte tillräckligt med aktiviteter under den här perioden, samordningen mellan olika myndigheter brister och besluten om aktivitetsersättning skiljer sig åt mellan olika kontor.
Det här ledde bland annat till att Försäkringskassan stramade åt bedömningarna, för att det skulle bli mindre godtyckligt.
Andelen avslag har därefter ökat kraftigt. Den utvecklingen beskriver Försäkringskassan i sina senaste årsrapprorter.
Även Försäkringskassan har kritiserat regelverket eftersom man anser att det slår orimligt hårt mot vissa.
Försäkringskassan ska enligt dagens regelverk bedöma arbetsförmågan utifrån jobb som bara finns i teorin. De behöver alltså inte vara ”tillgängliga”. Läs mer om det här.