Inne i lägenheten i Linköping är middagsbestyren i full gång. Fatimah tittar till kycklingklubborna i ugnen innan det är dags att skölja riset och hacka grönsakerna. Det är många munnar att mätta. De är totalt åtta barn som bor tillsammans med sin mamma.

Fatimah handskas skickligt med kastruller och varma ugnsplåtar. Hon är van att ta ett stort ansvar. Som familjens äldsta dotter är det hon som har sett till att hela familjen har lyckats ta sig till Sverige.

Men från början var Fatimah ensam. Hon flydde från Somalia för två år sedan och är en av få ensamkommande flickor som har kommit till Sverige. Den stora majoriteten ensamkommande barn är pojkar.   

Skulle giftas bort

Fatimah växte upp i södra Somalia, i skuggan av terrororganisationen Al-Shababs välde.

2012 försvann hennes pappa. Än i dag vet hon inte om han lever eller är död.

Efter pappans försvinnande tog en manlig släkting kontroll över familjen. Han bestämde att Fatimah skulle giftas bort för pengar med en äldre man. 

– Jag kände inte honom. Och han var gammal. 50 år kanske, eller 40.

Slog henne med en bräda

När Fatimah sa nej blev släktingen våldsam och hotfull.

– Han slog mig med en bräda, han sa ”jag ska döda dig!”

Släktingen satte skräck i hela familjen. Till slut var det Fatimahs mamma som övertalade henne att fly för att inte bli dödad.

– Jag kunde inte vara kvar där.

Är du fortfarande rädd för honom?

– Ja, mycket.

Det skulle bli en lång resa för Fatimah. Ensam. Från Somalia till Kenya. Vidare till Turkiet, Grekland och till sist Sverige.

– Jag hade ingen kontakt med mamma under tiden. Det var konstigt.

Första gången hon såg havet

Innan hon gav sig av på den åtta månader långa resan hade hon aldrig sett havet.

– Det var första gången jag åkte jag båt, första gången jag såg havet. Jag var så rädd. Jag trodde att jag skulle dö.

Fatimah lyckades fly från terror och barnäktenskap. Men när hon inte längre fanns kvar i Somalia var det istället hennes lillasyster som skulle giftas bort med den äldre mannen.

Återförening efter två år

Fatimahs mamma såg ingen annan utväg än att själv fly, tillsammans med de andra sju barnen. Och i höstas, två år senare, kunde Fatimah återförenas med sin familj.

Hur var det när ni sågs första gången efter så lång tid?

– Oj oj... jag grät. Mycket. Mamma också, och mina syskon.

Idag är Fatimah 17 år. Som familjens äldsta dotter och dessutom den som kan mest svenska, får hon ta ett stort ansvar.

– Jag lagar mat. Jag hjälper mamma när hon ska till läkaren eller Arbetsförmedlingen och mina syskon när de ska till skolan. Jag får hjälpa till mycket för att jag är stor. Men jag går ju i skolan också, jag har egentligen inte så mycket tid.

När middagen är klar får Fatimah hjälp av en av systrarna att duka fram kyckling, sallad och ris till hela familjen. Det är många som ska få plats vid det lilla bordet inne i köket. Och då är det ändå är det en person som saknas. Fatimahs pappa. 

– Det är jobbigt.   

Hon tror inte längre att han kommer tillbaka.

Letar ni fortfarande efter honom?

– Nej, inte nu längre.

Mellan 2002 och 2016 kom omkring 65000 ensamkommande barn till Sverige. Av dem är bara var sjunde, knappt 15 procent, en flicka, enligt statistik från Statistiska centralbyrån, SCB.

Fatimah heter egentligen någonting annat.