Det är hundstund på äldreboendet Storängsgården i Finspång och de gamla sitter i en halvcirkel runt hunden Lakkris och hans hundförare Catrine Henriksson.
– Hej allihopa! Välkomna hit, ropar undersköterskan Catrine Henriksson.
Hon jobbar som undersköterska på Storängsgården i Finspång och har själv bekostat en utbildning för sina hundar. Nu har hon en hundstund en gång i veckan för en grupp äldre.
– Det är helt fantastiskt hur hundarna påverkar de gamla. Just att de vaknar upp. De får en blick. De vill ta i. De pratar, säger Catrine Henriksson.
Påverkar sinnet och minnet
Vårdpersonal och gamla har länge vittnat om hur hundar på äldreboenden kan få de äldre och personer med demens att bli närvarande för en stund.
Nu finns det även belagt i en ny forskningsrapport från Karolinska institutet. Hundar i äldreomsorgen påverkar både de äldres sinnesstämning och deras förmåga att minnas.
– Minnen väcktes, det var väldigt tydligt. Man blev här och nu tillsammans med hunden. Man mindes både minnen i nutid och dåtid. Och man börjar agera lite mer som en frisk människa igen, säger Anna Swall som har forskat om hur så kallade vårdhundar påverkar personer med demenssjukdomar.
Börjar plötsligt prata
Medan hunden Lakkris gör konster i mitten av ringen sitter Pertti ihopsjunken i sin rullstol med krumma händer och blicken sänkt mot golvet, men så hoppar Lakkris upp på en stol tätt intill.
Pertti brukar vaka över orden, men när hans fingrar griper tag om den långa svarta hundpälsen är det som om vaksamheten släpper. Plötsligt pratar Pertti.
– Jag har haft en bullterrier...
– Har du haft en bullterrier? Ja, de har inte så mycket päls va? frågar Catrine snabbt.
– Näee, svarar Pertti och tittar upp mot henne.
Kravlöst möte
Catrine Henriksson brukar i mån av tid ta med sig någon av hundarna in till demensavdelningen.
– Ibland är effekten häpnadsväckande. Hur dementa som inte har sagt ett ord på länge plötsligt pratar. Någon som bara sitter innesluten i sig själv kan plötsligt få en glimt i blicken, säger hon.
– Jag blev förvånad över hur väl verbalt personerna kunde uttrycka sig, även de personer som har svårt i vanliga fall att prata. Jag tänker att det skulle kunna ha att göra med att mötet med hunden är kravlöst, säger forskaren Anna Swall.
Samtidigt betonar hon att det är viktigt att hundar som kommer till äldreboenden är utbildade och kontrollerade. Anna Swall tycker inte att man ska ha personalens hundar lösa på äldreboenden utan hundarna ska jobba aktivt tillsammans med en utbildad hundförare som kan styra hunden och backa om någon av de gamla blir skrämd.
– Det finns en risk att till exempel lösa hundar eller besökande hundar kan skapa rädsla hos personer med demenssjukdom, som man kanske inte märker, säger Anna Swall.