Situationen för havsöring i Sverige är väldigt olika på olika håll i landet.
– Svenska västkusten och sydkusten är egentligen ganska bra. Sen blir det i princip sämre och sämre ju längre norrut man kommer, men det är ganska stor variation, säger Johan Östergren, forskare på SLU Aqua.
I SLU Artdatabanken, som bland annat står bakom rödlistning av hotade arter, betecknas öringen som livskraftig, men samtidigt listar man problem för öringbeståndet.
Uppe i Bottenviken består problemen för öringar av för mycket fiske, hinder för vandring och en allmänt dålig status i vattendragen. De fiskar som leker ökar faktiskt, men från låga nivåer.
I södra Bottenhavet är förekomsten av öring lägre än väntat, men i vissa områden syns positiva tecken efter att olika former av insatser har gjorts i vattendragen. Ett problem kan vara att den som fiskar efter sik med nät ofta också fångar ett antal öringar.
För varmt vatten
Ostkusten, från Roslagen till Kalmarsund, har ett väldigt varierande bestånd. Vattendrag i Kalmar län utmärker sig och en teori är att varmare vatten under sommaren är boven i dramat. När vattnet är varmare än 22 grader så trivs inte kallvattenfiskar som öring. Här finns också liknande problem som på Gotland med för lite nederbörd och vattendrag som får för dåligt flöde.
I vattendrag med utlopp på den svenska sydkusten når statusen upp till nivån god, men minskande bestånd noteras i Öresund och Södra Halland. Även här tros varma somrar spela in med låga vattennivåer i många vattendrag.
Internationella havsforskningsrådet (Ices) rekommenderar att såväl kommersiellt fiske som fritidsfiske minskas i Bottenviken. Samma rekommendation gäller för områden utanför ryska, litauiska och tyska Östersjökusten.