Det kan finnas många skäl till att far- och morföräldrar inte får träffa sina barnbarn. Psykisk ohälsa och missbruk kan finnas med i bilden. Men även andra konflikter.
”Barn används som verktyg i konflikten”
– Ibland använder vuxna barnen som ett verktyg i konflikten, säger Ove Eriksson.
Föreningen Saknade barnbarn stöttar och ger råd till far- och morföräldrar som inte får träffa sina barnbarn. De försöker också påverka politikerna att ändra lagstiftningen så att far- och morföräldrar ska få större möjligheter att driva rätten till umgänge rättsligt.
Idag ger föräldrabalken inga rättigheter alls till far- och morföräldrar. Man har inte ens rätt att driva frågan i domstol. Därför lyder Ove Erikssons råd så här:
– Vår rekommendation är att mor- och farföräldrar normalt inte för snabbt ska lämna in en orosanmälan. För erfarenheten är att det bara förvärrar situationen. Men det kan förstås finnas situationer där ett snabbt och kraftfullt ingripande är nödvändigt.
Kan vända sig till socialnämnden
Om man vill strida för rätten att träffa sina barnbarn kan man vända sig till socialnämnden i den kommun där barnbarnen bor.
– Man hemställer i första hand till att socialnämnden försöker få till en frivillig överenskommelse mellan de inblandade. I andra hand ber man socialnämnden att ta ärendet till tingsrätten för avgörande.
Men om socialnämnden inte vill gå vidare, då finns det ingen möjlighet att överklaga, säger Ove Eriksson.
Känner ni till något fall när socialnämnden har drivit detta till tingsrätten?
– Nej, inte det finns inget sådant fall som vi känner till.
Ove Eriksson säger att problemet är vanligare än vad många tror.
– En förening som motsvarar Saknade barnbarn i Storbritannien har uppskattat att cirka två procent av befolkningen i England och Wales är drabbade, vilket skulle betyda en miljon personer. Omräknat till Sverige skulle det betyda att nästan 200 000 mor- och farföräldrar är drabbade av detta. Plus de barnbarn som inte får träffa dem, säger Ove Eriksson.
”Mycket tabu”
Ändå pratar man sällan om det här problemet, anser Ove Eriksson.
– Det är mycket tabu kring det här. Många skäms ju och lägger skulden på sig själva. Om man pratar om det så känner man att folk tänker: Vad är det för fel på dig som inte får träffa dina barnbarn?