Under det tidiga 1900-talet utvecklade de kvinnliga textilarbetarna i engelska Lancashire ett hemligt språk – Mee-Mawing. Det användes för att kunna kommunicera i det oväsen som rådde i textilfabrikerna.

– De hittade på ett väldigt spännande eget språk, en blandning mellan pantomim, läppläsning och överdrivna gester. Det här språket kunde de använda för att prata utan att deras chefer förstod vad de pratade om, säger konstnären Kristina Müntzing.

”Ett lite pixelerat uttryck”

De 14 verken om det hemliga språket från industrialismens tidsålder har tydliga referenser till vår moderna digitala samtid.

– Den första datorn kommer ju från jacquardväven och hålkorten. Bilderna är pixelerade i och med att jag har strimlat sönder dem och flätat ihop dem. Det blir ett lite pixelerat uttryck.

Vad vill du att vi ska lära oss av den här utställningen?

– Jag tror att jag vill koppla det till arbetslivet idag. Har vi behov av ett hemligt språk, så som arbetssituationen ser ut nu? Behöver vi ha ett hemligt språk där man kan prata om arbetssituationen utan att chefen förstår?

Utställningen Kod visas på Arbetets museum mellan 16 juni – 25 augusti.