Han hade inga vänner, därför sökte 12-åriga ”Anton”, som egentligen heter någonting annat, bekräftelse hos de äldre killarna i centrum. Det var så han introducerades till droger – tramadol och hasch. Han började också springa ärenden åt killarna vilket slutade med att han blev tagen av polisen.

– Ibland vet man att det man gör är fel, man ångrar sig. Men man vill inte vara ensam.

Resan till Turkiet

Ett tag efter att polisen knackat på hemma hos Antons mamma föreslog hon att de skulle åka på semester till morbrorn i hemlandet, Turkiet – det skulle vara en chans att koppla av. Men efter ett tag åkte hans mamma hem och lämnade kvar honom i nästan ett års tid.

– Jag gjorde ingenting, jag gick inte ens ut efter ett tag. Jag blev deprimerad och tog en massa grejer. Jag blev värre där.

I klippet berättar Anton mer om ensamheten i Turkiet.

Längtan hem

Redan innan resan hade Anton kommit i kontakt med föreningen Vi, men det var först nu som de började höras oftare. Grundaren Ardijan Selmani skickade honom uppgifter och läxor och berättade om de negativa effekterna av drogerna.

– Han blev typ en vän och jag behövde verkligen det stödet för jag hade aldrig haft det. Jag hade redan fattat att det jag höll på med inte var bra. Nu kände jag att om jag sköter mig så kommer jag hem och det var allt jag ville. Jag uppskattade det jag hade hemma, min mamma, skolan.

”Det är fortfarande min mamma i slutet av dagen”

Idag har han slutat med droger och försöker fokusera på skolan. Han längtar efter att ta studenten och vill starta ett eget företag efter.

Har du förlåtit din mamma?

– Ja, det tog mig ett tag, vi snackade inte i början. Men hon är min mamma fortfarande och hon gjorde det som hon tänkte var det bästa för mig. Jag förstår varför hon gjorde det.