I en vindtunnel vid Lunds universitet har forskarna filmat flygande kajor. En tunn dimma som reflekterar laserljus har gjort det möjligt att bygga upp tredimensionella bilder av luftflödet runt fåglarnas vingar.
Bilderna avslöjar att handpennorna på vingspetsen skapar flera små luftvirvlar när fåglarna flaxar. Detta ger en mer ekonomisk flygning jämfört med om det bara skapats en enda, stor virvel.
Sparar energi
– Kostnaden minskar, rent energimässigt. Sannolikt har separerade handpennor uppkommit för att de underlättar flaxandet, säger Anders Hedenström, professor i teoretisk ekologi och ledare för studien som publiceras i Journal of The Royal Society Interface.
En flaxande flykt är typiskt för de flesta små eller medelstora fåglar med relativt korta vingar, som kajor, kråkor och papegojor. Många stora fåglar med breda vingar, som rovfåglar och storkar, glidflyger däremot en stor del av tiden, och flaxar mer sällan eller inte alls.
– Glidflykt är mer avancerat och en mer sentida anpassning. Flaxande flykt är troligen den ursprungliga flykten bland fåglar, men det betyder inte att den fungerar sämre, säger Hedenström.
Flaxande drönare
Han påpekar att många fåglar, som kajor, korpar och måsar, växlar mellan flaxande flykt och glidflykt.
– Det finns en brytpunkt när det lönar sig att skifta från glidflykt till flaxande och vice versa.
Enligt Hedenström har flygplansindustrin delvis härmat fåglarnas system. Flygplan med uppåtböjda vingspetsar har blivit allt vanligare. Och troligen kommer framtidens drönare att flaxa med vingarna.
– Man forskar nu på detta. Det skulle ge en bättre manöverförmåga.