Djurskötarna behöver bara öppna en grind. Grisarna, som ska slaktas, söker sig själva in i slakteriet av nyfikenhet och får gå i sin egen takt.

– Grisarna är väldigt nyfikna, säger Mathias Nordström, lantmästare på Ängavallen.

Bekant med slaktaren

Ängavallens slakteri utanför Vellinge byggdes 1988, i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet, och är unikt i sitt slag.

Tanken är att djuren ska möta döden helt utan stress och ångest. Bedövningen utförs av skötare som djuren känner och är vana vid.

– När grisen är framme vid det sista rummet så hjälper vi till med ljus. Vi tänder i ett rum och släcker i ett annat så att grisen går mot ljuset, säger Mathias Nordström.

– Längst in i rummet får grisen lite käk och så lägger vi på bedövningstången så att djuret omedelbart blir medvetslöst, säger Mathias Nordström.

Koldioxidbedövning ifrågasatt

På storskaliga slakterier bedövas grisarna med koldioxid men den metoden är ifrågasatt.

Enligt Bo Algers, professor emeritus på Sveriges Lantbruksuniversitet, triggar koldioxiden ångestcentrum i hjärnan och gör ont att andas in.

Både Jordbruksverket och branschorganisationen Svenska köttföretagen försvarar metoden och menar att koldioxid är bästa bedövningen ur ett djurvälfärdsperspektiv.

Som sällskapsdjur

Mathias Nordström blev illa berörd när han fick se bilder från koldioxidbedövning, filmade av SLU, där grisar kämpar för att få luft.

– Det var så att man fick gråten i halsen, säger han.

Hans pappa Rolf Axel Nordström, som grundade Ängavallen, är kritisk till vad han kallar ”industrislakt”.

–  Alla djur har samma känslor. De djur som vi gullar lite extra med, sällskapsdjuren, har samma känslor som husdjuren. Vi är skyldiga djuren samma respekt, säger Rolf Axel Nordström.