Klockan har passerat halv elva på kvällen den 29 mars förra året. Ett samtal kommer in till SOS.
– Ja hej. Jag har blivit skjuten i Lindeborg vid Jetmacken.
Mannen berättar att han är skjuten med flera skott. Han försöker sedan förklara var ambulansen ska åka.
– Jag börjar tappa det, jag börjar tappa det. Jag kommer dö, säger mannen till operatören.
Till slut hittar både ambulans och polis till platsen. Det är Dansörgatan i Malmö och i en bil sitter den 25-årige mannen, allvarligt skadad. Han är skjuten i armen, i ryggen, magen och i ansiktet. I skyddvästen han bär har flera kulor fastnat.
Tänkte lämna det kriminella livet
25-åringen har varit del av den kriminella världen en lång tid. Men under vistelsen på sjukhuset efter skjutningen börjar han öppna upp sig för polisen.
Många utredningar efter skjutningar i Malmö är svåra att utreda eftersom offren inte medverkar. Men 25-åringen berättar om sin nära vän, en 26-årig knarkförsäljare, som kört ut honom till Dansörgatan och lämnat honom i bilen. När han sitter där själv anar han oråd, men litar samtidigt på sin vän.
– Jag vet att nånting är verkligen fel, sa han till polisen.
25-åringen berättar senare att han hade tänkt lämna det kriminella livet, kanske studera och ta körkort. Tre veckor tidigare hade hans bror skjutits till döds på Segevång.
Samma dag som brodern begravdes sköts han också.
”Dödandet äcklar mig”
I förhören med polisen fortsätter 25-åringen att ge en inblick i Malmös undre värld. Han säger att han har uppgifter om två andra, ouppklarade mord som skett på Rosengård det senaste året.
Han förklarar att personer som finns på kriminellas dödslista ofta luras ut av någon de litar på mot ersättning. Själv har han blivit erbjuden både femsiffriga belopp och automatvapen för att locka med personer.
Men nu har han fått nog av skjutningarna.
– Och allt det här dödandet, du vet. Äcklar mig som fan.