Du blev tillfrågad om det här uppdraget att måla verk till en utställning i samband med 500-årsjubileumet av reformationen. Berätta om det?
– Vad man gjorde var att man från Svenska Kyrkans håll tog fram 15 texter om Luther som kort och lätt, men ändå med akademisk grund, berättar om Luther. Jag blev tillfrågad att göra målningar till dem.
Nu är det ju sex olika teologer som har skrivit texterna som du skulle förhålla dig till. Vad skiljer det här uppdraget från ditt vanliga skapande?
– Vanligtvis målar jag helt fritt efter eget huvud. Den här gången blev det snarare konstnärliga svar på dom texter som skrivits. Det var lite annorlunda såklart, men jag jobbar ju i en kyrka i den lutherska läran, så man kan väl hitta lutherska drag i min konst. Det handlar ju mycket om den enskilde människan och det gudomliga.
– Hade man sett dom här målningarna för sig utan texter så hade man kanske inte tänkt Luther, det tror jag inte. Kanske porträttet på själva gubben Luther.
Vem var Luther för dig?
– Luther gjorde ju en upptäckt i Bibeln och sitt trosliv. Han började tro på den egna tron som saliggörande, där katolska kyrkan samtidigt såg sig själv som att vara en instans mellan gud och människan. Luther ville inte splittra, han ville reformera. Finna tillbaks till ursprunget, men samtidigt omforma. Han blev närmast besatt av det här, och besattheten i sig är fascinerande, han kunde inte släppa det. Han blev i princip rättshaverist. Hade han levt idag så hade han kunnat vara en sån som ringt ner Ring P1.