SE MER: Här är hela SVT Nyheter Skånes inslag

Nedläggningen av högstadierna på Hermodsdalsskolan och Rosengårdsskolan 2006 respektive 2013 har lärt politiker och tjänstemän två saker: hur man lägger ner en skola på ett dåligt sätt, och hur man gör det bra.

Fortfarande arg

Att nedläggningen av Hermodsdalsskolan högstadium inte skedde på ett bra sätt är de flesta överens om idag. Högstadiet stängde trots högljudda protester från lärare, elever och föräldrar. Främst i ledet då gick en 15-årig Noria Manouchi, som var elevrådsordförande på skolan. Hon är fortfarande arg.

– Om man hade lyssnat på oss och på vad vi ville göra för att skolan skulle bli bättre hade man inte behövt lägga ner. Visst hade vi stora problem, men en del av dem berodde på saker vi inte kunde påverka. Ett ständigt flöde av vikarier till exempel, säger Noria Manouchi.

– Det är viktigt att det blir ett kollektivt ställningstagande och att alla känner att det är rätt, säger Anders Malmquist, förvaltningschef på grundskoleförvaltningen i Malmö.

De flesta berörda Rosengårdseleverna ville byta skola och de höjde också sina betyg efter flytten. Men hur det gick för de 200 sjunde- och åttondeklassarna från Hermodsdal som placerades om vet ingen.

Enig med S

Noria Manouchi har fortsatt med skolpolitiken. Hon är numera med i Moderaterna och andre vice ordförande i grundskolenämnden. Trots blå partifärg finns en sak hon är enig med socialdemokraterna om: att högstadieelever från olika stadsdelar i högre grad än idag ska gå i samma skolor.

Just nu byggs tre högstadieskolor i centrala staden med plats för totalt 1500 elever. När de blir klara kan det bli nya skolnedläggningar.

– Vi måste börja titta på det inom något år, säger Anders Rubin (S), kommunalråd.